En härlig blandning

Det kommer att bli en härlig blandning på den här bloggen av western och dressyr. Jag kommer att blanda inlägg om dressyr samt western. Tanken är även att jag ska gå lite djupare i tävlingsreglementet för western här framöver för att upplysa och kanske locka fler till att öppna ögonen för just western. Det är en fantastisk sport om den utövas rätt; som med alla andra sporter. Det finns baksidor inom alla sporter, om det så är dressyr, hoppning eller western. Men jag tror att western kan ha fått en negativ stämpel på grund av okunnighet.

Återkom för att fortsätta läsa om den här härliga blandningen av western och dressyr!

IMG_1185

En westernhäst

En bra westernhäst är en otroligt lydig och vältränad häst enligt mig. Många dressyrhästar är för “vilda” och ouppmärksamma enligt mig för att kunna gå en westernklass. En lite “vild och galen” dressyrhäst kan lyckas bra på tävlingsbanan medan en lite “vild och galen” westernhäst är körd redan innan start i ridklasserna på grund av att man får stora minuspoäng för varje snedsteg man gör. Westernhästar ska vara lydiga under frihet, man måste alltså kunna lita på sin westernhäst till 100 %. Hästen ska även kunna styras med skänklarna och det enda du använder tyglarna till är att justera formen, eller i ytterst låg utsträckning använda till neckreining. Med min ponny Tanja fick jag en smärre “aha”-upplevelse när vi skulle börja rida på stång; Vi kunde INTE styra! Så det var bara hem och träna. Minns att vi gick i serpentiner över vägen när vi skrittade fram och av för att träna in svängningen med skänklar istället för tyglar. Jag la ner tyglarna på manken så jag inte kunde styra med händerna, även om jag ville hjälpa till. Det tog ett tag men tillslut så satt det!

IMG_1971

Dagens vill ha

Jag är verkligen i behov av nya schabrak till den nya sadeln. Den gamla sadeln var 16,5″ och den nya 17,5″ så nu har jag en massa schabrak som inte passar, för att de är för små. Men även en del schabrak som ligger dåligt och glider bak samt skrynklar sig under den nya sadeln, så det är ingen hit. Känns som att Equilines schabrak är stadiga och skulle ligga bra under sadeln.

En lugn vecka

Rekommendationen från veterinären är lugnt arbete en vecka framöver. Han får ridas men inte så att han anstränger sig hårt och blir svettig eller får hög hjärtfrekvens. Så vi kan alltså fortsätta med att arbeta lätt med vårt nya tänk. Så vi backar bak ett steg och tar det hela från skritt och trav. Ska nog ställa fram lite koner någon dag så vi har något att sikta på för att se om jag verkligen kan styra dit jag vill. Samtidigt ska vi kunna ställa åt båda hållen men samtidigt styra åt vilket håll jag vill. Vi får se hur det går senare i veckan. Jag börjar i alla fall känna hur motivationen sakta men säkert börjar komma tillbaka.

IMG_2425

Drömmar

Min dröm med Prinsen är att vi ska dansa fram på dressyrbanorna. Göra alla svåra rörelser; piaff, passage, galoppombyten, sidvärtsrörelser, serier, piruetter, mm. Så underbart det skulle vara att dansa fram i full harmoni med gestfulla rörelser.

Mycket kort och gott är det min dröm och vi strävar dit sakta men säkert med kortsiktiga och långsiktiga mål. Sen om vi någonsin når dit är en annan femma, men det är min dröm.

IMG_3336

Krattande häst

Kanske att man kan lära Prinsen något vettigt ändå. Hur smidigt vore det inte med en häst som kan kratta? Och sen kanske man kan lära han så han kan mocka efter sig i boxen? Prinsen är supernyfiken på allt och allt måste man smaka på. De flesta av mina verktyg såsom grep och kratta är justerade av Prinsen… Och som sagt tidigare är nu även vattenhinkarna justerade.

Vaccinerat och klart

Prinsen fick sitt vaccin imorse, klart på 2 sekunder. Sen fick han två örtgodisar av veterinären och han var djupt skeptiskt först om han ville ta de eller inte. Mycket konstigt att få något sådant från någons hand. Duktig häst.

Fixade allt i stallet också i samma veva samt mockade hagen. Det har frusit på i marken inatt så det var lite av ett projekt att mocka hagen. Man fick sparka lös skitarna. Men man behöver då inte känna sig ensam när man har Prinsen i hagen. Han ska pilla på ALLT också. Är det inte krattan eller grepen så är det vattendunkarna. Idag blev vattendunkarna lite mörbultade, så formen är lite omstrukturerad på de.

DSC_0072

DSC_0069

DSC_0068

DSC_0081

Ibland sviker motivationen

Idag var det tänkt att jag skulle rida, men när jag kom till stallet var jag helt slut i huvudet efter en hård dag på jobbet. Därför fick det bli mys i stallet istället för ett pass i ridhuset. Han ska ändå vaccineras imorgon och därför ta det lugnt några dagar, så det är ingen stress. Tänkte att jag kan rida lite lugnt, om veterinären tycker det är okej, de kommande dagarna. Ta lite skritt och travarbete bara för att försöka fästa det nya tänket ännu lite bättre utan någon större press.

Klippte svansen idag då jag fick skäll på förra träningen att den var för lång. Jag har alltid klippt mina hästars svans vid kotan. Men enligt min tränare så bör svansen sluta på mitten av skenbenet. Så pass kort är jag dock inte redo att gå, så det fick bli lite ovanför kotan. Mest bara för att se hur det känns att ha svansen kortare. Det är ju trots allt bara hår, det växer ju ut! Klippte även manen lite, men det är ju ett projekt i sig.. Tycker man får klippa flera dagar innan man hittat alla strån som gömmer sig och hack lite här och där…

IMG_2409Såhär fin blev Prins i våras när jag friserade honom.

Drömmar och mål

För mig är det otroligt viktigt att ha drömmar och mål inom ridningen. Utan drömmar och mål finns det för mig inget att sträva mot och ingen motivation för att kämpa vidare de dagar som är mindre roliga. Drömmarna och målen kan dock pendla från en period till en annan; hur stora och krävande de är. En dröm kan vara att rida kür, SM eller en rogivande långritt i skogen i harmoni över stock och sten. Sedan för att nå dessa drömmar krävs det mål och delmål, kortsiktiga och långsiktiga mål.

När jag hade min ponny, Tanja, så drömde jag alltid om vi skulle bli bättre och säkrare på “foten”, oavsett om det var i en trailbana eller ute i skogen. Under 2005 så satsade vi mot att kvala till western SM. Just det året så var däremot SM:et öppet; vilket inte krävde några kval. Året före hade det varit kval genom att rida två B-tävlingar tror jag det var eller om man var tvungen att bli placerad på två B-tävlingar. Det var dock lite oklart på våren om SM:et skulle vara öppet eller inte, så vi satsade på kval. Vi klarade i alla fall av två B-tävlingar, i Vansbro och Rimbo, med bra resultat på våren 2005 för att vara redo inför SM:et på hösten. Jag visste dock att vi kunde bli bättre på vissa moment, så under den sommaren tränade vi som tokar. Vartenda pass hade ett mål och vila var även viktigt för att Tanja inte skulle ledsna.

Det som vi hade mest problem med var att vi splittade bommar i galoppen. Med andra ord betyder det att hästen kliver med frambenen på var sin sida av bommen, hästen “hoppar” alltså inte över bommarna. Detta gjorde hon oavsett hur som bommarna låg, men främst om det bara låg en eller två bommar på marken. Vi kunde inte riktigt hitta rytmen för att komma rätt, utan kom ofta fel och därför splittade bommarna. Under sommaren tränade vi därför massor på detta, men även annat såklart.

På tävlingsdagen för trail på SM:et så var det självklart med galoppbommar. Två galoppbommar och sen en avslutande pil på det (om jag minns rätt); alltså 3 “bommar” att galoppera över. Jag minns att detta var det enda som jag oroade mig över på hela banan. Jag kände att klarar vi galoppbommarna, så klarar vi hela banan! Och det gjorde vi också! Hon var inte i en enda bom på galoppbommarna. Och hon var inte i mycket annat på banan heller.

Så under SM:et klarade vi av att nå det mål jag hade satt upp; att klara av galoppbommarna. Det var en fantastiskt känsla. Sen att vi gick och vann klassen också och därmed tog hem ett SM-guld var ju inte helt fel. Otroligt vilken ponny Tanja var! Genom att vi klarade av mitt mål så uppnådde jag även min dröm om att vinna SM-guld. Det var inget jag hade som mål att göra, utan det var en dröm. Målet under SM:et var att klara galoppbommarna och ta oss igenom godkänt. En placering skulle vara en bonus! Drömmarna ska sikta högt och nästan kännas ouppnåbara för att få en att kämpa ännu lite hårdare och aldrig sluta drivas framåt.

Gransatra05[1]Jag och Tanja i en trailbana, dock inte SM.

Mina och Prinsens mål kommer i ett eget inlägg senare. Både drömmar, långsiktiga och kortsiktiga mål.

Stöpt ljusstake

Såhär otroligt vacker ljusstake fick vi igår av Jockes mamma. Otroligt hur man ens gör den! Eller, jag vet hur man stöper ljus, men hur får dom till formen?.. Får kanske fråga… Den är så fin att det kommer ta emot att bränna ner den… Men tydligen så kan msn spara bottnen och göra en ny nästa år. Detta kommer bli vår “adventsljusstake”.

image

I alla fall, detta var helt orelaterat till hästar men lite kul ändå?

Att synas i mörkret

Det här var ju en fantastiskt smart tanke vid ridning i mörker. Under alla år när jag hade min ponny, Tanja, så red vi ofta i mörker och jag packade på henne så mycket reflexer som möjligt för att vi skulle synas ordentligt. Hon hade både benreflexer, reflexförbygel, svansreflex, reflex på skrittäcket, reflexer på tränset och tyglarna, och jag hade reflexväst, ibland hjälmreflex, och pannlampa. Allt detta packade vi på oss för att synas för bilarna. Det måste ha sett ganska kul ut med vandrande reflexer i mörkret. Det jag kan tycka i bebyggda områden (som i Skåne tex där landskapet är öppet) är dock att reflexer försvinner in bland lampor från hus och gatbelysningar runt omkring. Där jag red med Tanja var det dock mest skog och becksvart, så vi måste ha synts ganska bra ändå. Det är nästan ännu viktigare med stora och bräkiga reflexer i öppna landskap med mycket ljuskällor runt omkring som reflexerna kan smälta ihop med för bilisterna.

Med de här LED-lamporna i svansen hade man ju kunnat skippa svansreflexen i alla fall. Frågan är dock hur bra den fungerar och om den fyller någon ytterligare funktion. Syns man bättre och uppmärksammar bilister snabbare med dessa LED-lampor än en vanlig svansreflex? Kan hända, tror jag. Jag gillar produkter som förenklar och underlättar. Så en fördel hade ju även varit att man slapp en hel del av alla små reflexer om man skulle köpa dessa LED-lampor till svansen. Dock en nackdel kan jag tycka är priset som ligger på $160 för en enfärgad Tail Light och $250 för en multifärgad Tail Light.

Tail Lights on a horse

Framsteg

Glömde ta med stallkläderna till jobbet igår så jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen och rida i ett par regnbyxor som jag hade i stallet. Trodde det skulle vara väldigt halt, men det gick bra.

Red som vanligt vårt arbete med att ställa inåt på volter och rida på kvartslinjen och där också tänka inåt/öppna. Han börjar nog förstå detta arbete nu för det börjar fungera att gå på volten och ställa inåt, till och med kan man ställa olika mycket inåt utan att han svänger in.

Gjorde sen även några galoppfattningar, närmare bestämt två åt varje håll. Men idag tog vi det på fyrkanten eftersom jag bara hade regnbyxor och var rädd för att jag skulle sitta löst. Men han fattade 2 av 4 fattningar utan spark! Och de andra 2 fattningarna var med bara ett litet skutt.

Jag tror det finns hopp för killen! :)

DSC00940Suddig mobilbild, men det är en 1,5 årig Prins i alla fall

Tankeställare

Det är nog inte många som tänker efter hur det är för den som sitter i kassan i en butik. Det är ett otroligt slitit jobb för axlar och handleder (utifrån egna erfarenheter). Räknade lite på det igår:

I genomsnitt tar jag kanske 2-3 kunder per minut
Kunderna köper i genomsnitt 3-4 varor då
Är det en kund med fler varor kan det handla om 10-30 varor (bara uppskattat) och då tar det ju självklart lite längre tid, kanske 1 minut per kund
Så säg att det passerar ca 10 varor per minut = 10 rörelser på samma sätt per minut = 600 rörelser per timme = 1200 rörelser för 2 timmar (ibland händer det även att vi sitter i 3 timmar i sträck eller ännu mer)
Alla varor är inte tunga, men vissa är (upp till 20-25 kg), och mindre än en femtedel (skulle jag uppskatta) vänder på varorna så att streckkoden hamnar åt rätt håll, vilket då blir ännu mer vridande för handlederna. Så då skulle man ju kunna säga att man får lägga till ungefär 960 rörelser för två timmars arbete vilket då blir ca 2160 rörelser för 2 timmars arbete.

Det är väl inte många som gymmar som gör 2160 repeteringar?

DSC01059

 

Föreställningar kring Norrland

Det är lustigt vilka föreställningar en del i södra Sverige har kring Norrland. Jag vet inte hur många gånger jag blivit tilltalad som “Pite”. Som att jag skulle kalla dem “Helsingborg” eller “Stockholm”. Jättekonstigt. Ja, jag kommer från Pite, men det gör en hel massa fler också! Är väl jättekonstigt att tilltala folk efter var de kommer ifrån?!

Sedan så tror folk att jag körde skoter till skolan när jag var liten eller att jag äger renar och är same. Är det så? Måste man köra skoter eller äga renar och vara same när man kommer från Norrland? Det är ju inte omöjligt att lura i folk att vi har isbjörnar heller… Eller pingviner… Eller att leva i Norrland är som taget ur “Jägarna”… Vad jag vet så hade inte alla mina kompisar skoter när vi växte upp och knappt nån jag känner äger renar. Jag har och har aldrig haft varken skoter eller renar. Men trots detta så kommer jag från Norrland!

DSC01160Vackra Piteå

Wow

Gårdagens pass med Prinsen gick så fantastiskt bra. Vi jobbar ju vidare med allt från träningen förra veckan. Och igår var det dags för skritt och trav där vi fokuserar på mjukgörande ställning inåt. Vi måste ju självklart kunna gå på volt och samtidigt ställa inåt, utan att svänga inåt. Tidigare har vi enbart gått dit näsan pekar, så ställer jag inåt så svänger han inåt. Men nu börjar han faktiskt förstå att man kan titta inåt men fortsätta runt på en stor volt. Han har med andra ord börjat lyssna på mina skänklar mer än vad han gjort tidigare.

Vi tränade även på att kunna gå på kvartslinjen och tänka öppna. I höger varv gick det kanonbra men vänster varv var svårare. Så i vänster varv fick vi lägga en liten volt i början av kvartslinjen för att böja igenom halsen för att sedan gå rakt fram på kvartslinjen med tanken att rida öppna. Jag fick skänkla till några gånger lite skarpare än vanligt för att markera, men efter det förstod han.

DSC00856Fula lilla ankungen som börjar bli en ståtlig snygging.

Extreme trail

Den här utmaningen hade varit den perfekta utmaningen för min ponny Tanja (om hon hade levt idag). Hon var fenomenal på foten och lyssnade på minsta lilla vink från mig. Vi red utan träns hur och var som helst. Jag är säker på att hon hade gjort allt detta utan problem. En sådan bra häst får man nog bara en gång i livet. Och det är jag tacksam för!

Såhär hade man nog kunnat rida med vår andra häst Dixie. Där går det undan under hovarna. Men hon är rätt säker på foten och riktigt tuff. Den hästen backar inte av. Red en “tipsrunda” med henne en gång, men hon trodde det var nåt slags speedrace, så vi red snabbast av alla och hon kunde knappt stå stilla nog länge så jag kunde läsa frågorna. Jag fick försöka läsa frågan och sen kryssa i rätt svar i farten på väg mot nästa fråga. Det var helt klart inte snyggt skrivet på lappen. När vi stod för att läsa frågan så steppade hon på stället… Hon är för go’.