Tillväxten på hovarna står still

Prinsens hovar hade knappt växt något alls sen sist. Det fanns nästan inget att ta bort; mest bara forma till hovarna. Men Prinsen verkar i alla fall trampa ner relativt rakt på sina hovar för de var varken mer slitna på in- eller utsidan. Och det är ju alltid bra. Hovarna formades mest till på bredden och längst fram där de börjat flyta ut lite. Annars var det inte mycket att göra.

Men min barfotahovslagare ville mena att tillväxten av hovarna ofta stannar av lite på vintern och kommer igång igen till våren. Vanligtvis brukar tillväxten avta vid november-december men i år är det tydligen rätt sent; december-januari. Jag kan ge extra biotin om jag vill men det är inte nödvändigt eftersom tillväxten kommer komma igång snart igen. Men något som man får akta sig för när man köper biotin är att se till så det inte innehåller en massa socker. För socker är inte bra för hästar…tycker jag i alla fall.

Något som jag däremot ser att jag måste göra är att ta bort flikarna som står rätt ut vid ballarna. Det är ju inget skadligt men det stör mig något enormt. Tycker inte alls om när det sticker ut sådana flikar. Så imorgon åker saxen fram!

20140131-201914.jpg
Prinsens höger fram

20140131-201933.jpg
Prinsens höger bak

Söt valack i rosa

Nu när kylan även har hittat ner till Skåne så får Prinsen ha sitt söta rosa skrittäcke på sig när vi rider. Han är så söt i det. Men jag vet inte riktigt om det är okej med rosa på en valack? Men va tusan. Man ska väl ha det som man tycker är fint och lite färg lättar ju upp stämningen. Sen när han har sina lila senskydd till det rosa skrittäcket så blir han ju till och med ännu sötare. Jag har nog alltid kört på det som jag tycker är fint, sen om det är helt korrekt enligt andra eller inte skiter jag i. Jag brukar även köra efter principen att om något är snyggt enskilt så blir det snyggt med andra snygga saker och färger också. Sen råkar det kanske bli lite för puttinuttit med både rosa skrittäcke och lila senskydd, men det bjuder vi på. Det rosa skrittäcket är väldigt härligt material på också; utsidan är rätt grov och vattenavvisande och insidan har svart teddytyg.

20140130-100103.jpg

20140130-100038.jpg

20140130-100115.jpg

 

Jämförelse av hovar

Det har blivit mycket barfota hovar den senaste tiden på den här bloggen men jag tyckte att det skulle vara intressant att se skillnaden på Prinsens hovar från när jag köpte honom och nu. Så här kommer två jämförelsebilder under varandra. Den övre är från när jag hade relativt nyköpt honom och den nedre är tagen för bara en vecka sen. Det står dock verkning på schemat på fredag så då får han lite behövlig manikyr/pedikyr.

DSC01141Prinsens hovar 2011

IMG_4194

Prinsens hovar 2014
Prinsen har i alla fall inte bytt benställning, mer än att han ställt det andra frambenet framför det andra. Han står alltid sådär, helt ojämt med hovarna och bakhovarna pekar lite utåt…

Dubbade barfotaboots för bästa fästet

Jag skrev inte det tidigare, men de boots som Dixie har på sig när vi rider på vintern eller som hon har på sig i hagen när det är halt är dubbade. De är inlämnade till en gummiverkstad som dubbat de med riktigt feta dubb. Fästet i dessa bootsen är oslagbart! Fästet med dessa boots slår vanliga broddar som man har i järnskor många gånger om. Dock får man akta sig om man skulle bli trampad, för det skulle inte vara roligt utan stålhätta. Man får dock även akta när man vänder hästen i stallgången, för då kan dubbarna vridas ur. Så vi brukar alltid vända Dixie åt rätt håll innan vi sätter på bootsen om vi ska ut och rida till exempel så att man slipper vända henne med bootsen på. Det finns ju andra sorters boots också som man kan använda på vintern som är förberedda med broddhål, men detta alternativ är helt fenomenalt för optimalt fäste på halt underlag.

20140128-213726.jpg

Intressanta tankar kring barfotaboots

Jag läste ett inlägg på en blogg där det var skrivet väldigt intressant om barfotaboots.

Jag själv och min pappa har blivit tvungna att börja använda barfotaboots, vare sig vi vill eller inte i stort sett. Dixie blev halt och hade problem med sin stråle och sina hovar. Så det blev kort och gott att ta av henne skorna för att låta hennes hovar bli så naturliga som möjligt. Att sko med ringsko eller dylikt var inget som vi tyckte lät som ett bra alternativ då det hämmar hoven ännu mer än vanliga skor. Så hon har nu gått barfota i snart 3 år och bytt vinkel på hovarna flera gånger. I början när hennes hovar inte var vana att gå utan skor så ömmade hon och var tvungen att ha barfotaboots om man skulle rida ut där det var lite ojämnt eller grus. Nu däremot så kan hon gå i stort sett överallt utan sina barfotaboots men däremot så har hon sina barfotaboots på sig i hagen och när vi rider ut när det är glashal is ute. Annars är det Bambi-på-hal-is.

Men i alla fall! Det som jag tyckte var så intressant med detta inlägg som också är det som jag tycker är viktigt med barfotaverkning är vinkeln, överrullningen och friheten som skapas. Vinkeln och överrullningen störs dock av barfotabootsen, vill de mena i inlägget. Och det kan jag hålla med om. Men det var också intressant det som skrevs som jämförelse; om man jämför om man själv går ut och springer med ett par nya skor och hur fötterna känns efter det. Jag tror att det kan vara likadant för hästarna och att det därför krävs en tillvänjningsperiod. Dixie har haft en lång och långsam tillvänjning och har inga som helst problem att gå med sina boots nu. Däremot känns det alltid bäst när hon får gå utan; alltså helt barfota. Hon går ju dock bara med bootsen när vi rider (ibland numer) eller när det är ishalka i hagen, så mestadels går hon utan sina boots och därmed får hon gå på den rätta vinkeln och överrullningen och hoven lämnas fri att röra sig som den vill i stegen.

IMG_4194Prinsens barfotahovar. De har dock aldrig mött ett par barfotaboots…

Lite bilder tagna inne i stallet

Jag är så glad att jag fick mammas gamla blixt som hon hade till sin medeltida systemkamera. Den passar och fungerar även på min systemkamera, vilket jag tycker är helt otroligt! Men ingen är gladare än jag. Jag har tidigare inte kunnat ta bra bilder i stallet på grund av att det är för mörkt. Men med denna blixten så kan jag ställa in hur skarpt den ska lysa och därmed ta någorlunda bra bilder även inne i stallet. Superkul är ju det! Jag ska testa att ta några bilder i ridhuset också någon dag framöver. Spännande att se om det går lika bra också!

Den här dagen blev det i alla fall bara några enstaka bilder där jag testade blixten. Nu när jag kollat igenom bilderna tycker jag det är fantastiskt hur blank Prinsen är. Han har aldrig varit såhär blank tidigare! Och jag gör inget speciellt med hans päls. Jag borstar honom inte ens så mycket varje dag… *skäms* Jag brukar bara borsta av honom med “Magic brush” och sen med rotborste under sadeln, benskydden samt ansiktet i stort sett.

IMG_4188Titta inte på mig när jag äter…

IMG_4191

IMG_4198

IMG_4203

IMG_4205På denna bilden ser man verkligen hur blank han är, speciellt över virvlarna i bogen och vid flanken.

Så himla smart sadelhängare med ventilerad padd/filt-hängare under

Surfade runt lite på internet och kikade in på en affärs hemsida som jag var in i när jag var i Texas. Där snubblade jag sedan över denna sadelhängare. Så himla smart hängare! Hade jag haft en sadelkammare som jag skulle inreda skulle jag helt klart överväga en sån här. Det enda negativa är väl att det är tre tränshängare på “baksidan” av den. Dock så kan man ju ställa den mot en vägg ändå, man behöver ju inte använda hängarna. Det som jag tyckte var smartast med denna är den ventilerade padd/filt-hängaren längst ner. Tycker inte om att lämna padd eller filt under sadeln när jag hänger upp den eftersom att varken sadel eller padd/filt torkar särskilt bra då, om hästen svettats ordentligt. Det gör det även lättare enligt mig om man inte har padden/filten under sadeln när man ska sadla för då kan man utan större ansträngning först lägga på padden/filten och därefter lägga på sadeln. För mig ska stallet vara lättarbetat för att det ska vara roligt. Jag läste lite recensioner på denna hängaren också och det verkar som att den är väldigt stabil, alla påpekade att den varken vält eller varit vinglig.

Livets alla måsten

Ibland är det inte lätt att hänga med i livets alla måsten. Speciellt inte när man inte mår helt bra. Det är mycket som händer för tillfället och mycket som är osäkert. Att inte ha en fast punkt i livet är svårt. Det gör det ännu svårare när det inte bara handlar om en själv, utan även om två katter och en häst. Jag vill inte ens tänka hur det känns för personer i samma sits som mig som dessutom har barn att ta hand om. Hästen är min dagliga glädje som får mig ur soffan och som får mig att komma ut i friska luften varje dag. Hade jag inte haft hästen vet jag inte var jag hade varit. Det är även hästen som ger mig motivation att kämpa vidare för att han ska ha det bra. När jag får ett fast jobb som jag trivs med kommer många bitar falla på plats och jag hoppas att allt kommer kännas lättare. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag får ett jobb men det är påfrestande att inte veta när, var eller hur.

Tills vidare så kämpar jag på.

IMG_2364Min lilla gulle-Prins som 1,5 åring.

Hälsosamma hovar

Något som jag är otroligt glad över är att Prinsen har otroligt bra hovar. Han har i hela sitt liv gått barfota och hans hovar blir bara starkare och bättre hela tiden. I början när jag köpte honom så var hans hovar lite missformade men nu så är de nästintill perfekta till formen och han har inga sprickor eller problem längre. Sen i höstas så går han i en halvt grusad hage också och det tror jag även har bidragit till att han har fått starkare sulor och strålar. Vissa tyckte att jag skulle vara tvungen att sko Prinsen när han skulle gå i den hagen, men tvärt om är det bara bra för hans hovar. Den första tiden var han lite öm ibland men nu så märks det aldrig av. Han har alltså fått starkare hovar med andra ord. Hovarna behöver utsättas för viss utmaning för att stärkas. Går dem bara på mjuka underlag blir de mer ömtåliga. Om man skulle jämföra med sig själv (när man var liten och sprang barfota överallt) på sommaren så blir det rätt logiskt: i början av sommaren gjorde det ont att gå på asfalt medan i slutet av sommaren så kunde man springa på en grusväg i stort sett.

Jag vill inte mena att Prinsen har de perfekta hovarna, men de är i alla fall väldigt bra. Det har dock inte alltid varit så. När jag köpte honom så var hans hovar missformade som ledde till att han hade sprickor. Jag tror att det är viktigt att ha en utbildad och kunnig hovslagare som gärna är inriktad på just barfotaverkning om man nu vill ha sin häst barfota. “Vanliga” hovslagare är det inget fel på, men jag skulle inte, i första hand, låta en sådan verka Prinsens hovar eftersom att jag inte tror att de har rätt tänk för att hovarna ska bli naturliga och hållbara i längden. Det är nämligen inte bara att skära bort lite för att det ska bli bra… När man verkar för att sko så verkar man på ett annat sätt. Jag är dock ingen expert på själva verkningen, så det lämnar jag över till min barfotahovslagare som jag litar på till 100 %.

Det är dock lite skrämmande att jag kanske ska flytta Prinsen 140 mil om ett tag och då kommer vara tvungen att byta hovslagare. Jag är rädd för att detta kommer ha en negativ inverkan på hans hovar. Men jag ska göra allt jag kan för att hitta en så bra barfotahovslagare jag bara kan till Prinsen, var vi än flyttar. Jag har dock turen att min hovslagare kan fortsätta verka Prinsen om vi skulle flytta uppåt mot Stockholmshållet. Men flyttar vi hela vägen hem så blir det andra bullar och jag måste hitta en helt ny barfotahovslagare…

DSC01141Såhär missformade var hovarna när jag köpte honom. Värst var höger fram där det flisats loss bitar och det gick två långa sprickor nästan upp till kronranden. Dessa sprickor är dock helt och hållet borta nu och han har inga som helst problem med sina hovar. Underhåller man bara hovarna rätt och formar de bra så är det inga problem. Eller inga problem och inga problem, förhoppningsvis så är det inga problem då. Men alla hästar är ju individer och jag om någon vet att det inte är lätt med hovar med tanke på vår andra häst, Dixie, som har haft en del problem med sina hovar. Men det gör även att jag är ännu mer tacksam för Prinsens bra hovar. Ingen hov, ingen häst.

IMG_3583Prinsens ena framhov tidigare i höstas

IMG_3584Prinsens ena bakhov tidigare i höstas

Film från gårdagens pass

Jocke följde med till stallet igår och filmade lite när jag red. Han fick dock inte med mega-bocksprånget när jag ramlade av. Men lite skritt och travarbete i början fastnade på film. Prinsen börjar faktiskt bli rätt ridbar nu och han verkar förstå vad det handlar om. Han kliver på bra framåt men saktar gärna av när han får.

Vad vi önskar hos den hingst vi ska betäcka med (om vi ska betäcka)

I och med att stoet har vissa kvalitéer och svagheter så vill vi att hingsten skall möta och väga upp dessa för den optimala kombinationen. Vår häst, Dixie, är rätt het av sig och vill gärna göra allt nu och gärna rätt. Men eftersom att hon vill göra allt nu så blir det även ibland fel när hon försöker gissa vad man vill att hon ska göra. Så det vi mest har kommit fram till i vårt fall är att vi inte vill betäcka med någon prestationshingst inom reining eller cutting. Dessa heta individer (positivt om du önskar en häst att tävla och prestera med) i kombination med Dixie skulle kunna bli en dödligt het avkomma. Tanken är att vi ska behålla fölet och att pappa i framtiden skall ta över den. Vi väljer därför hingst utifrån våra egna mål och önskningar. Vi skiter alltså fullständigt i vilka hingstar som är populära eller säljer bra. Vi vill ha ett föl som kan utvecklas till att bli en bra familjehäst som man kan ha kul med; ingen tävlingshäst (i första hand). Vi har funderat mycket över möjliga kombinationer fram och tillbaka. Men vi tror att vi snart har bestämt oss för en hingst.

De kvalitéer vi önskar hos eventuell hingst:

  1. Bra psyke, gärna lugn och klok
  2. Bra hovar, gärna stora och mörka
  3. Bra exteriör, gärna väga upp Dixies “svagheter”*
  4. Cow-sense
  5. Att hingsten är högre än 155 cm är ett plus

* Med “svagheter” så menar jag egentligen inte svagheter, utan bara det som man hade kunnat önska mer eller mindre hos Dixie. Dixie har till exempel en fantastisk bakdel; därmed krävs inte det av hingsten. Dixie har däremot inte någon överdriven hals att tala om så det skulle inte vara mig emot med en hingst med bra hals och nacke.

DSC00394Jag och Dixie på dressyrtävling i Luleå – 2010

Det var första avramlingen för mig och Prinsen

Idag var det dags. Dags att ramla av. Det var länge sedan jag gjorde det, flera år sen för att vara exakt. Jag har länge gått och tänkt på att ramla av sedan jag började att rida in Prinsen. Jag har sett en avramling med skräck, att jag kommer göra illa mig eller att Prinsen ska bli rädd. Men idag ramlade jag av och inget av det hände. Det enda negativa var väl att mitt ena knä är lite svullet nu och jag haltar lite. Men det är väl inte så farligt. Vi hästmänniskor är verkligen knäppa för jag antar att jag inte är den enda som inte ser ridskador så allvarligt och alltid hoppar upp på hästen igen. Man kan alltid rida en stund. Det finns det inget som hindrar en från, oavsett hur man ramlat av (i stort sett). Den här gången hade jag ju dock tur som inte gjorde illa mig mer än att jag drogs fram på knä någon meter.

Den var ganska snygg avramlingen, om en avramling nu kan vara snygg. Prinsen gjorde ett sånt mega-bocksprång där han samtidigt sköt rygg när vi skulle fatta galopp så jag hamnade på något sätt på den vänstra sidan av honom, gled mot honom, ner på fötterna. Sen höll jag dock kvar i tyglarna, som jag alltid gör, så gå flög jag framåt och landade på knäna och drogs fram så cirka 2 meter innan jag tappade tygeln. Jag var dränkt i ridhussand; byxorna, ridstövlarna och handskarna. Prinsen däremot sprang ett halvt varv sedan upptäckte han att jag låg på marken, så då vände han och kom tillbaka och stod och tittade på mig där jag låg i sanden. Ganska söt. Men det måste ändå tyda på att jag och Prinsen har en bra relation; att Prinsen trots vad som hände kom tillbaka till mig som sin ledare.

IMG_3711Här har jag ändå torkat bort den lösa sanden. Mina ridstövlar blev rispade också. Men det är väl skitsamma, det är bara mina vardagsstövlar. Får putsa upp stövlarna och hoppas det inte syns allt för mycket.

Efter avramlingen så fortsatte jag att rida och vi galopperade åt bägge hållen. Några till bocksprång fick han till men sen galopperade han fint. Det är ju trots allt bara tredje ridpasset sen vinteruppehållet. Ska dock tilläggas att vi endast galopperade ett halvt varv åt vardera håll. Mest för att checka av fattningen, som uppenbarligen gick sådär första gången. Men man måste ju utmana ödet lite ibland. Och med det menar jag att jag måste utmana Prinsen ibland för att se var vi står. Idag gick det dock lite över styr och jag ramlade av, men det vara bara ett jäkla bocksprång; jag hade lika gärna kunnat sitta kvar. Ibland sitter man kvar, ibland inte. Så är det. Det är bara att hoppas och försöka landa så mjukt som möjligt.

IMG_3702Vi invigde vårt nya schabrak idag – det gick ju skitbra…not. Härligt vinterväder (ironisk) var det också idag, riktigt stormigt ute. Man ser på Prinsens svans hur mycket det verkligen blåste idag.

Populär grimma i Texas

När jag var i Texas på utbytesstudier så åkte jag runt med en klasskompis till lite olika hästaffärer och utbudet där är ju helt klart annorlunda än i Sverige. I westernväg finns det inget liknande i Sverige som det jag såg där. Även den minsta westernaffär som vi besökte där hade större utbud än något jag sett i Sverige. De hade verkligen allt från tofflor som såg ut som westernboots till all hästutrustning man kan tänka sig i olika former och färger. Något som Texas-bor verkligen verkar gilla är starka färger och gärna animalprint, gärna i kombination. Dessa kombinationer av färger och mönster var inte bara återkommande i hästväg utan överallt.

En grimma som jag inte tyckte var särskilt snygg då men som jag kan tycka är lite frän nu är grimmor liknande de nedan. Något annat som jag inte förstod mig på när jag var i Texas var allt zebramönster i kombination med starka färger men nu kan jag nästan sakna det lite. Det kan vara snyggt i rätt mängd på rätt sätt. Det blir ibland tråkigt med allt marinblått, brunt och beiget som ryttare runt om i Sverige bär dag ut och dag in. Ut med lite beiget och in med färg!

Zebra Print Bronc Halter - Click Image to Close

Första dagen med ridning sen innan jul

Nu är juluppehållet verkligen över. Red Prinsen första gången i måndags. Han verkade tycka att det var lite konstigt men han fann sig snabbt i arbetet och jobbade på riktigt bra. Det är så fantastiskt härligt att äga sin egeninridna unghäst som man kan forma hur man vill. Genom en massa år så har jag fått äran att rida andras hästar. Men det är alltid samma visa; jag får ta itu med problem varje ridpass, som jag själv inte ens har orsakat. I vissa fall tycker jag att det är otroligt roligt att rida igenom problem, men inte alltid. Däremot nu med min egna trogna springare så kan jag bara skylla på mig själv om något inte är som det ska. I måndags var i alla fall allting som en dans på rosor. Vi dansade fram runt ridhuset med stora luftiga steg. Vi gjorde dock inget avancerat såhär första passet efter ett långt uppehåll. Men det var otroligt skönt att vara tillbaka i sadeln.

IMG_3604Bild från i höstas.

Mycket att tänka på när man vill betäcka sitt sto

Vår andra (läs: pappas) häst, Dixie, har varit till och från hältor och problem i snart 2 år men nu verkar det som att hennes hovar börjar stabilisera sig. Och det är just hovarna som har varit boven i dramat hela tiden. Men hur som helst så har vi börjat fundera på att betäcka Dixie. Hon är 15 år nu och har haft ett föl tidigare. Det enda jag är orolig över är som nämnt tidigare; hennes hovar. Men som det ser ut nu så är det inga problem och hon ska även genomgå veterinärkontroll innan för att kunna resonera med veterinären om han/hon tror det kan vara ett bekymmer. Det tar tid för hovar att byta vinkel och kvalité men nu äntligen börjar hovarna se bra ut.

Något som jag tycker är viktigt är att man inte betäcker sitt sto bara för att man tycker om stoet. Man bör betäcka sitt sto för att man anser eller hästen har bevisat att den innehar egenskaper som är värda att föra vidare. I Dixies fall anser jag, och många tränare vi tränat för, att hon innehar fina kvalitéer som är värda att föra vidare. Men det finns även egenskaper hos henne som man skulle vilja dämpa. Vi har därför tittat runt på många olika typer av hingstar och funderat och resonerat om hur ett föl efter den hingsten och undan Dixie skulle kunna bli. Många kombinationer har vi kommit fram till inte alls skulle vara intressanta medan vi även hittat några kombinationer som skulle kunna vara alternativ.

Positiva egenskaper som Dixie innehar:

  1. Positiv inställning till arbete
  2. Vill alltid göra rätt (om än det ibland blir fel när hon gissar fel)
  3. Cow-sense till 1000! Hon vallar allt som kommer i hennes väg.
  4. Fantastiskt lydig (ridit LB dressyr på 68% och det var inte 68% för flashiga gångarter eftersom hon är en Quarter)
  5. Otroligt snäll i all hantering från marken
  6. Klok ute i skog och mark
  7. Talar hästarnas språk naturligt (hög i rang och tar sin plats tyst; hon behöver aldrig skrika eller slåss för sin plats)
  8. Älskar föl (nog för att detta egentligen inte är någon egenskap att avla för men med andra ord så skulle Dixie förmodligen inte ha något emot att få ett till föl)

Negativa egenskaper som Dixie innehar:

  1. Blir ibland för het och vill göra innan ryttaren bett om det (hör ihop med hennes positiva egenskaper (nr. 1 & 2))
  2. Blir ibland även för het när det kommer till kor så man får bromsa henne (detta är dock inte bara negativt eftersom hon har cow-sense så det räcker och blir över men det krävs mycket träning för att kunna göra ett bra jobb med henne)
  3. Har inte optimala hovar (men hade hovarna tagits hand om på rätt sätt från början så hade kanske dessa problem aldrig uppstått, nu ser hovarna bra ut som sagt så det behöver inte vara genetiskt)

PICT0807Dixie

Ett brunt schabrak att drömma om

Som jag nämnt tidigare så har jag bestämt mig för att aldrig mer köpa billiga skitschabrak igen. Jag är otroligt less på dålig passform och kass kvalité. Så när jag hittade mitt drömschabrak igen så slog jag till och nu ligger det i stallet och väntar på att få användas. Första gången jag såg detta schabrak var för något år sen i ett stånd på en tävling. Då slog jag inte till, men tyckte det var supersnyggt. Det som fanns där var dock marinblått och jag är inte allt för förtjust i blått. Så det blev inget utav det. Sen har jag sökt på internet efter detta schabrak några gånger utan att hitta det i någon svensk affär. Men så för ett tag sen läste jag på en blogg att detta schabrak fanns att köpa i Tyskland. Och på den svängen är det. Längtar till att få inviga det nu i veckan när jag tänkt börja rida igen efter vinteruppbehållet.

IMG_3674

IMG_3689

IMG_3678

IMG_3679

IMG_3680

IMG_3682En riktig brun dröm; brun kant, brun passpoal, vitt sammetsband och vitt veckband. Mums.

Framsteg i vår kommunikation

I lördags så drog jag fram bron i ridhuset igen för att fortsätta vårt arbete med att få upp bakbenen på den samtidigt med frambenen. Det var inga som helst problem att få Prinsen att ställa sig på bron med frambenen. Men bakbenen däremot… Bron är endast 120 cm lång och Prinsen är väl 140-145 cm lång. Så det krävdes alltså att han skulle ställa bakbenen mer in under sig än vanligt för att få upp bakbenen på bron.

Vi började med att skritta fram, sedan släppte jag lös honom så han fick springa av sig lite. Han rullade som vanligt och spratt sedan i väg i bockar och bakutsparkar. Men det höll bara i sig i två varv sedan tyckte han att det räckte. Så då tog jag på honom grimman igen och började med att gå upp med frambenen på bron. När han väl stod med frambenen på bron så tog vi ministeg fram så att han ställde sig längst fram med framhovarna. Detta tyckte han dock var lite tramsigt; varför ta små steg när man kan ta ett bamsekliv och slippa stå på det där äckliga? Så varje gång han gick av bron tog jag honom på en liten volt runt mig och han fick trava runt. Prinsen är väldigt lat av sig, så efter ca 3 varv ser man på honom att han vill sakta av, så då får han springa 1-2 varv extra bara för att det ska vara en “bestraffning” för honom. Direkt efter att han fått trava runt på volten bad jag honom att gå upp på bron igen. När han väl stod där fick han klapp i pannan och kli på halsen (som han älskar). Inget godis här, bara beröring som belöning och det behövs inget mer. Så han började till slut gilla läget med att stå med frambenen på bron.

Efter att vi hållit på ett tag så kom en stallkompis in i ridhuset. Prinsen stod då med frambenen på bron och vi stannade där medan jag stod och pratade med min stallkompis. Prinsen höll på och tramsade sig; bet i grimskaftet, skulle puffa på mig osv. så jag stod bara där och retades tillbaka tills han skulle ledsna. Och hipps vipps så stod Prinsen med bakbenen på bron också! Hur det gick till vet jag inte! Men hur som helst så stod han där! Han fick massa klappar och beröm då och han verkade känna sig som en kung.

Stallkompisen gick i alla fall efter ett tag och vi fortsatte ett tag till efter det för att få upp bakbenen på bron på lite mer kommando. Så vi gick runt, upp med frambenen, ställde frambenen så långt fram som möjligt och sedan tryckte jag lite på bakbenen för att få honom att gå upp med de på bron och efter några försök så stod han där igen! Och han verkade inte ha något emot det eftersom jag till och med kunde backa bak för att ta ett kort på honom när han stod där. Lilla gullehästen. Efter detta så slutade vi genast eftersom vi hade uppnått dagens mål: att få upp bakbenen på bron samtidigt som frambenen! Att få det på kommando mer korrekt och snabbare får vi ta en annan dag.

IMG_3691Såhär mycket partiklar är det visst i luften i ridhuset efter att Prinsen bockat runt som en tok.

IMG_3696Bäst att spana in vad det är för konstigt på marken, kanske man kan äta den?

IMG_3697Duktig häst med alla fyra på bron.

IMG_3699Duktig häst. Han stod till och med still så jag kunde backa bak och ta ett bildbevis!

Ibland vet man inte vad livet har att erbjuda och det är skrämmande

Ibland så blir inte allting som man tänkt sig och för tillfället är mycket väldigt osäkert och jag och min sambo mår självklart rätt dåligt över detta. Aldrig i livet hade jag tänkt att jag vid 25-26 års ålder skulle stå arbetslös utan ett nytt jobb i sikte. Men här står jag. Har ingen aning om vad som händer nästa månad eller var vi kommer bo. Jag älskar att planera, fylla mina dagar med saker att göra och ha full koll på allt. Men nu är allt bara ett stort svart hål. Jag kan inte planera mer än en vecka framåt och det gör mig fruktansvärt frustrerad. Detta är ju dock ingen permanent situation men trots allt lika jobbigt. Jag vet att jag kommer få ett jobb. Frågan är bara; om en vecka? En månad? Ett halvår? Ett år? Nä, ingen vet och ovissheten äter upp mig inifrån.

Igår så var tanken att jag skulle hinna göra massa saker som tex blogga och städa. Men livet kom i vägen. Och det var väldigt skönt att ta en helt ledig dag. Det behövdes för psyket. Och som tur är så är jag ledig idag med så jag hinner göra bort det jag tänkt göra igår idag istället.

Vi blev som sagt kvar i Malmö i stort sett hela dagen igår. Vi var ute och gick, åt och såg film. En riktig slappardag med andra ord. Vi stannade till och med för att äta middag så jag var inte i stallet förens just innan 19. Så det blev mockning och fixande av höpåsar i strumpbyxor och kjol eftersom vi svängde förbi stallet utan att åka hem innan då det var snabbare. Vilken tur att jag alltid har mina gummistövlar i stallet. Annars hade jag fått mocka i mina fina läderskor.

20140113-092014.jpg
Prinsen, jag och Prinsens boxgranne.