Hemma från Norrland igen

Dagarna hemma i älskade Norrland gick alldeles för fort. Nu är jag tillbaka i Skåne och det som är mest positivt med det är ju självklart Prinsen och Jocke. Åkte ut till stallet igår och pysslade på en massa. Sorterade upp alla höpåsar, rengjorde benskydd som han haft i hagen (som dessutom gått sönder; ena kardborren har helt lossnat), tvättade svansen som var fylld med lera, borstade, hade honom lös i ridhuset och bytte täcke på honom. Han verkade som vanligt, om än lite loj. Inget riktigt bus i ridhuset. Jag undrar om han är inne i en växtperiod. Så vi tar det lite lugnt nu ett tag till innan vi sätter igång med ridningen igen. Hans bula på benet är inte heller borta än så vi avvaktar den också.

20140228-090038.jpgOf Course Amor

 

Kortvila

Sen förra onsdagen då Prinsen slog på sig sin bula, eller vad man ska kalla det eftersom att det inte var ett överben, så har han fått ta det lugnt. Men veterinären sa att det bara är att rida som vanligt om än lite försiktigt så länge han inte ömmar eller haltar (vilket han inte har gjort alls).

Så i onsdags blev det ett kort ridpass på ca 25 min. Skrittade och travade samt gjorde några galoppfattningar. Han kändes trött och lite seg så jag tänkte bara tömköra lite lätt idag sedan får han vila fram till torsdag. Så han får sig en liten kortvila såhär mitt i “säsongen”, men det är han värd och jag tror att det kan göra gott för honom.

20140221-080837.jpg

Lillplutten var så söt idag; matchad i bara lila… Lila täcke och lila senskydd.

Överben, överben, överben…

Jag börjar bli less på överben. Men samtidigt känns det ganska lindrigt då det ungefär är det värsta som Prinsen drabbats av. Överbenet har i alla fall inte växt och känns inte lika varmt längre. Så det är ju alltid positivt. Han lyckades nog på något sätt slå sig vid intaget i onsdags… Men nu får han vila fram till måndag då veterinären kommer ut så kan jag rådfråga henne om hur jag ska gå vidare nu. Jag blev helt ställd av detta överben eftersom det enda jag haft siktet inriktat på är träning och hur vi ska utvecklas. Men jag tror samtidigt att detta överben även kan föra något gott med sig. Vi har ju fokuserat så på att träna och komma över våra svårigheter att jag tror att denna vila även kan göra att Prinsen får vila sig lite i form. Han får tid att bearbeta vad som hänt i sitt undermedvetna medan hans kropp även får vila upp sig lite och förhoppningsvis kännas ännu fräschare när vi startar upp igen.

Hur som helst så har Prinsen börjat ha benskydd på sig ute i hagen för att förhindra ytterligare slag på samma ställe. Så han kommer att ha det ett tag. Sen vill jag ju kyla överbenet, om än jag är osäker på hur mycket det hjälper. Och eftersom han har skydd på sig ute så är ju kyllera uteslutet. Att spola benen är också uteslutet eftersom att vi gör det just utanför stallet på grus. Kylbalsam är jag lite osäker till då jag är rädd att det ska värma istället för kyla eller att det ska ge en allergisk reaktion. Men nu så hittade jag ett par fiffiga benskydd som kyler utan kemikalier eller lera! Dessa benskydd är fyllda med kristaller som förvandlas till gelé när de läggs i vatten. Sedan sätter man på skydden i 20 minuter och låter de kyla benen.

20140214-142132.jpg

20140214-142143.jpgDe ser ju inte ut att vara mycket för världen; supertunna med lite grus i känns det som!

20140214-142155.jpgBlötläggs i 40 minuter.

20140214-142214.jpg

20140214-142239.jpgNu är det gelé i de!

20140214-142224.jpgSen direkt på benen i 20 minuter. Benen kändes svala efteråt men jag får nog använda de några fler gånger innan jag uttalar mig på riktigt.

Givande ridpass och överben…

I tisdags så fortsatte jag arbetet med galoppfattningar. Han gjorde då 3 galoppfattningar i vänster varv direkt utan spark. När vi bytte varv sedan så blev det 3 stycken galoppfattningar med spark. Men därefter gjorde han galoppfattningar även utan spark åt höger. Han har lite lättare åt vänster än åt höger så det är väl ganska naturligt att det tar emot lite mer åt höger. Men det ska nog gå att få ordning på dessa galoppfattningar. Det tvivlar jag inte på. Han är en smart kille som lär sig snabbt. Vi måste bara fortsätta att jobba med att han ska acceptera och gå undan för skänklarna. I höger varv vill han gärna ställa utåt och trycka in bogen och lyssnar inte riktigt på min innerskänkel och när han går så kan vi inte fatta galopp. Vi måste därför fortsätta arbeta redan där i både skritt och trav. Men vi kommer inte att lämna galoppen och galoppfattningarna bara för att det är lite tungt, utan vi jobbar på i alla gångarter med samma mål.

Efter framgångarna i tisdags då han gjorde flera galoppfattningar utan spark så var jag enormt taggad till att göra ett pass och fortsätta träningen igår (onsdag). När jag tog in han från hagen var han busig som bara han kan vara. Men det är inget konstigt för att vara han. Dock när jag borstade honom och kom till höger fram så såg jag att han hade ett överben på utsidan av frambenet som dessutom var varmt. Så det blev inget ridet igår… Utan det blev kylbalsam och vila… Idag får han gå med senskydd på fram för att undvika att han slår sig igen… Tur i oturen att veterinären är bokad till att komma på måndag.

föl27Prinsen 2010.
Det är så jobbigt att han skadat sig, min lilla bäbis. Vill packa in han i bubbelplast typ. Men det vet jag ju inte går och han är ju en häst så det är bara att gå vidare och vänta ut detta lilla överben. Han kommer inte dö. Inte av detta.

Idag var det vilodag på schemat

Efter gårdagens ändå rätt givande pass så fick det bli vila idag. Imorgon är det ridning igen som gäller. Tycker det är viktigt att låta Prinsen vila sig i form också. Han har utvecklats och byggt massor med muskler under hösten och vintern så det vill vi bibehålla och därför krävs det vila mellan all träning. Tanken är att vi ska fortsätta som vi gjort tidigare men öka på längden eller intensiteten lite nu under våren. Vi kommer alltså fortsätta rida ca 4 pass per vecka i genomsnitt och sen vila däremellan. Ibland kommer han få mer vila men han kommer nog inte ridas fler än fyra pass per vecka. Det känns rätt lagom

Idag gjorde jag mest bara allt nödvändigt i stallet samt tog in hästarna. Det var så underbart härligt väder ute så hästarna fick stå ute lite längre än vanligt idag. Njöt av intaget och mockade sedan hagen. Det är inte många dagar per år då man kan mocka hagen utan att hälften av skiten blåser utanför skottkärran här i Skåne… Fast det är ju sant, inte missar jag hälften utanför skottkärran; man lär sig ju att ta hänsyn till vinden. Blåser det mycket kan man få sikta ca 30 cm utanför skottkärran för att det ska hamna i den typ. Träning ger färdighet?

20140210-223443.jpg

Stora kliv framåt i utvecklingen

Jag är så otroligt glad att lilla Prinsen utvecklas och verkar tycka om att bli riden. Eller jag vill i alla fall tro att han börjar tycka att det är lite roligt. Speciellt på eftermiddagen när jag ska rida märker man verkligen att han är lite entusiastisk för vad som komma skall. Eftersom att hästarna får sitt eftermiddagshö när de kommer in från hagen så står han ofta och äter på det medan jag gör i ordning honom. Men efter att jag har hämtat sadeln och sadlat och sen går tillbaka till sadelkammaren för att hämta hjälm och träns så slutar han ofta att äta på sitt hö och ställer sig i boxöppningen och står och tittar mot sadelkammaren med spetsade öron.

Jag har även ökat kraven ännu lite mer under ridpassen och det verkar han inte ha något emot. Nu går han faktiskt relativt bra. Jag är glad att han verkar acceptera bettet på ett väldigt bra sätt och blir i stort sett aldrig stum eller tar bettet ifrån en. Vi ställer även åt både höger och vänster, inåt och utåt. Han har inga problem med att sluta volterna längre. Vi länger och kortar traven. Det som vi behöver jobba på mer just nu är styrka och kondition (men det kommer allt eftersom så det lägger vi inte så mycket fokus vid) men framförallt galoppfattningarna. Direkt jag lägger an skänkeln för en galoppfattning känner man hur hela han spänner upp sig och samlar energi för att sedan skutta iväg. Är det ett skutt med höga framben, en bakutspark eller en bockserie det vet man aldrig riktigt. Men fokus igår låg i alla fall på att fatta galopp utan massa skutt och bus. Galopp ska vara lika enkelt som trav. Så nu ligger fokus på massa massa galoppfattningar tills han inte längre tycker att det är någon grej längre. Det krävdes dock bara 4-5 galoppfattningar åt vardera håll igår innan han lugnade sig och fattade ordentligt. Så vi hoppas på ännu lite bättre resultat nästa ridpass.

Förra året var han tre år och under inridning samt att jag red in honom helt själv (självmordsuppdrag) så då låg fokus mest på att befästa enkla kommandon och få honom lugn och säker i allt nytt. I år däremot blir han fyra och nu känns det som att han är redo för lite större krav och det känns väldigt kul. Han mognar väldigt snabbt och känns nu väldigt trygg i sig själv och jag kan faktiskt se att vi kan ta oss iväg inom en snar framtid. Och nu i och med att jag kan se oss åka iväg till diverse ställen så motiveras jag ännu mer att klara av dessa småsaker som kanske försummats förut. Att han exploderar när jag lägger på skänkeln får inte hända, den måste han acceptera. Allt som händer i hanteringen på hemmaplan relaterar jag nu till om vi hade befunnit oss någon annanstans. Sköter han sig inte hemma kommer han inte sköta sig borta heller. Det känns bra att ha små mål uppsatta för att motiveras till att fortsätta utvecklas i en positiv riktning.

Det mest underbara målet skulle ju vara att ta sig iväg till skogen för att rida ut.

IMG_4735

Ibland undrar jag om man som hästägare verkligen är riktigt riktig

Att äga häst är ju verkligen underbart, verkligen. Men samtidigt kan det vara enormt påfrestande vissa stunder eller perioder i livet. Det är inte alltid en dans på rosor. Ibland kan jag bli så hemsjuk att det är hemskt. Jag läste ett inlägg på en blogg här där de skrevs om hur mycket som man behöver tänka på när man äger en egen häst och att det i stort sett inte fungerar utan stöttande och intresserade föräldrar och det är ju verkligen sant. Jag har alltid under min uppväxt haft enormt stöttande och hjälpande föräldrar som har gjort i stort sett allt för att underlätta om det har behövts. Det har varit guld värt. Men jag har aldrig uppskattat det så mycket som jag gör nu när jag är 140 mil hemifrån och i stort sett aldrig får någon hjälp i stallet. Visst har jag min underbara stallkompis men det blir aldrig samma sak som att ha sina föräldrar som man kan bolla idéer med och få hjälp av när det verkligen behövs. Dock när jag var yngre så hade det ju aldrig varit möjligt att ha häst om mina föräldrar inte velat det. Nu är jag enormt tacksam att jag har haft stöttande föräldrar så att jag kunnat få detta intresse så starkt att jag nu tar mig igenom de tunga perioderna och kan se framåt på allt positivt som även kommer med ägande av en egen häst. Men samtidigt kan det vara väldigt tungt att äga häst själv trots att man även ser det positiva.

Listan kan göras lång för vad en häst kräver och behöver för att må bra. Men samtidigt så skänker hästen även tillbaka så mycket när samspelet fungerar. Det måste vara dessa stunder som får en att fortsätta trots tunga dagar. Jag har ägt Prinsen sedan han var just över 1 år och jag har varit med och dels tagit hand om hans mamma sedan han låg i Maybes mage och man kunde känna hans små sparkar när Maybe åt sitt eftermiddagskraftfoder. Det finns ett band mellan oss som är svårt att förklara.

Ibland har Prinsen betett sig så jag trott att han saknat en skruv och varit knäpp men sen blommar han fram och visar sin fina personlighet och charm. Han kan charma de flesta och han är otroligt mysig nu när han kommit över sin värsta trotsålder (hoppas jag). Prinsen är nu 4 år i vår och när han var 1,5-2 år var han som värst; han kunde springa iväg med mig, jag hängde i grimskaftet bakom honom in från hagen, han knockade mig med sitt huvud, han var allmänt crazy, stegrade, sparkade, kunde inte stå still och var allmänt otålig. Vilken har varit den värsta åldern hos era hästar? Är jag och Prinsen inne i någon smekmånad nu där det snart kommer bakslag eller ska man tro att den värsta åldern är passerad?

Detta blev ju ett väldigt blandat inlägg med mycket tankar och funderingar kring hur det är att äga häst, support hemifrån och hästens beteende som väger upp för de tunga dagarna.

IMG_0043Så söt som bara Tanja kunde vara; min bästa vän oavsett vad genom mina tonår.

Ett litet projekt jag håller på med

Jag har inte skrivit ut det särskilt tydligt här men jag har en egen firma där jag bland annat importerar och säljer ridsportartiklar. Hittills har jag mest sålt sadelpaddar till westernsadlar, läderprodukter samt pälsglans och lite annat. Men jag funderar så smått på att utöka sortimentet med lite nytt.

Jag har dels börjat spåna och testa att sätta ihop egna pannband. Detta är dock inte det enda som jag har tänkt för att utöka sortimentet. Men det är något som jag tycker är roligt att pyssla med och superkul att designa. Det är väl alltid härligt med lite hantverk. Men jag vill självklart även utöka sortimentet med andra produkter också.

Vad skulle Ni vilja se mer av på marknaden? Eller finns det något som Ni saknar? Nu tänker jag främst produkter inriktat på westernridning men det måste inte vara inriktat på det. Så länge det är något nytt eller unikt.

20140206-205843.jpg

20140206-205854.jpg

20140206-205911.jpg

Eftermiddagssol och dis var det…

Jag upptäckte att jag skrev i ett tidigare inlägg att bilderna var tagna i eftermiddagssol och dis men det framkom ju inte riktigt av bilderna… Så här kommer några bilder som visar det vackra vädret bättre, för det var verkligen härligt ljus den dagen.

IMG_4726Denna dagen var jag mest glad om han bara skulle hålla sig i skinnet medan jag red eftersom det blåste och han var helt crazy när jag longerade honom innan. Han var verkligen på tårna och tittade på det mesta. På bilden ovan syns det hur han tittar utåt på longerlinan som hänger på staketet…

IMG_4754

IMG_4756

Fotosession i härlig eftermiddagssol och dis

Fick med mig Jocke till stallet idag. Så han fick min systemkamera i händerna och sen fick han fota fritt. Han gjorde ett fenomenalt jobb och fångade många fina bilder under dagens intag från hagen samt dagens ridpass. 

Under föregående vecka har Prinsen gått rätt lite på grund av tidsbrist. Men i lördags så tömkörde jag i ridhuset innan jag körde iväg till jobb och igår vilade han. Så det tryggaste hade ju kanske varit att gå in i ridhuset. Men hur kul är det med bilder från ett mörkt ridhus? Vad gör man inte för lite fina bilder liksom?! Så det blev att rida ute på ridbanan i kylan och blåsten. +1 grad ute men ridplanen har nästan tinat fram helt och hållet och det var relativt mjukt i sanden. Jag kan tycka att ridplanen är lite väl mjuk annars så idag var den perfekt; fast men med lite mjuk sand uppe på.

Hur som helst så ville jag inte riskera mitt liv efter den lugna veckan föregående vecka, så jag “fegade” och longerade innan. Och glad är jag för att jag longerade innan! Kolla bara in bakutsparken nedan… Det där är inget som man vill sitta på när han gör. Jocke tog några helt klockrena bilder när Prinsen höll på att “dumma” sig med massa bocksprång men de får jag visa i ett eget inlägg imorgon. Det blev helt enkelt massa roliga bilder.

IMG_4562Överskottsenergi och blåst = ingen bra kombination…

IMG_4617Men tillslut när överskottsenergin började gå över så kunde han trava runt relativt lugnt med sänkt huvud.

 

Varje dag är en övning

Den bästa träningen från marken som man kan göra, enligt mig, är den träningen man gör när man hanterar sin häst dagligen. Hur många eller avancerade övningar man gör från marken vid en viss tidpunkt spelar ingen roll om man inte underhåller dessa övningar varje dag i den dagliga hanteringen. Allt som man tränar vid vissa tillfällen bör alltid gälla dagligen, oavsett vad man gör eller var man är. Jag själv tänker alltid på detta när jag hanterar Prinsen, oavsett om jag tar in honom från hagen eller ställer upp honom i stallgången. Därför gör jag väldigt sällan några särskilda markövningar med honom, jag gör övningar dagligen i allt vi gör tillsammans. Den grundliga markträningen måste underhållas varje dag och det gäller att ta tag i problemen när de kommer. Busar Prinsen och missköter sig när jag tar in honom så tar jag tag i problemet direkt; om det så leder till att det tar längre tid i den dagliga hanteringen så får det göra det. Det viktigaste är att den dagliga hanteringen följer en struktur och är säker. Säkerheten kommer först av allt i markhanteringen och den hanteringen och det tänket måste alltid finnas där.

Jag tror att det är många som ser markövningar som bra övningar för att bättre kunna kontrollera och hantera sin häst men att dessa övningar och tänk tappas bort i vardagen och då ramlar man tillbaka i det gamla. Hur ser ni på markhantering och övningar? Gör ni några speciella övningar eller lägger ni in markövningar i den dagliga hanteringen som mig?

IMG_0884

Ridsportens klimat

Det är många som har deltagit i debatten om huruvida klimatet är inom ridsporten. Vissa har positiva upplevelser medan vissa har negativa upplevelser. Bland annat har dessa bloggar skrivit om det här, här, här och här. Men det finns ju även mycket mer skrivet om ämnet. Men jag tycker att det är intressant hur olika personer kan tycka så olika om en och samma sport. Jag tror att det handlar mycket om sin egen inställning; hur man själv behandlar andra och hur självsäker man är. Jag har själv känt av ett försämrat självförtroende när jag flyttat ner till Skåne helt ensam. Tidigare har jag aldrig varit orolig för att åka iväg med mina eller andras hästar. Men nu helt plötsligt så är jag orolig över att åka iväg med min egen häst någonstans eftersom att jag knappt känner någon och jag är rädd för att “göra bort mig” eller att Prinsen inte ska sköta sig så att han stör andra. Men allt detta handlar ju om mitt eget självförtroende. Jag tror dock inte att någon kommer att snacka skit om mig för det. Jag önskar dock att jag kände mig säkrare här nere för att åka iväg. Men snart så ska jag ta tag i detta. Men det jag vill säga med detta är att jag just nu tycker att ridsporten är ett rätt hårt klimat att vistas i om man inte är säker på sin sak till 110 %. Jag har varit där; säker till 110 % men nu så har jag inte varit ut och tävlat sen 2010 tror jag och känner mig lite ringrostig. Men jag tar det i min takt för att komma tillbaka. Jag älskar ridsporten och framför allt huvudpersonerna inom den; hästarna.

Hur som helst så är det fascinerande hur folk uppfattar en och samma sport på olika sätt. Jag kan dock trots allt mest bara uttala mig gott om ridsporten. Men visst finns det alltid skitsnack. Det gör det överallt; mer eller mindre. Men om man själv vet att det inte finns någon sanning i skitsnacket, så varför ska man då lägga ner tid på att bry sig? Det var någonstans jag läste att det var någon som tänkte sälja sin häst för att hon inte orkade med klimatet längre, i stort sett. Och det är ju jätte tråkigt. Men samtidigt; byt stall? Byt klubb? Vad är det som gör ridsporten så hemsk? Trivs man inte i ett stall, så ska man ju självklart flytta. Det är ju en förutsättning för att det ska vara roligt; att man kan ha roligt med personerna som man står tillsammans med i stallet eller personer som man umgås med genom sin klubb. Utan min stallkompis i stallet så skulle jag aldrig stå ut heller. Det är många som säger att hästmänniskor är speciella osv. och visst det kan jag hålla med om. Vi är nog alla rätt speciella som håller på med hästar; på ett eller annat sätt. Men det behöver inte alltid vara speciell på ett negativt sätt. Jag ser även mig själv som rätt speciell. Det är väl inte alla som orkar pendla ut till ett stall varje dag, oavsett väder eller tid på dygnet för att ta hand om ett djur på 600 kg utöver allt annat man gör varje dag (som alla andra “vanliga” människor) så som jobb, umgås med vänner, handla, mm. Att vara hästmänniska är ju inget liv på ett silverfat; det är hårt jobb.

Samtidigt tror jag att i stort sett alla hästmänniskor är mer eller mindre bra ledare eftersom att det handlar om att hantera djur på flera hundra kilo. Det är inte alla som klarar av det; utan det krävs en ledare. Och därmed samlas det därför en mängd viljestarka personligheter på ett och samma ställe (ridsporten) som kan ställa till det. Men nu så känner jag lite att det här inlägget börjar spåra iväg. Mobbning och att vara elak är aldrig okej och bör inte alls accepteras. Men jag tycker generellt att ridsporten är en trevlig sport med många färgstarka personer. Jag tror dock att alla dessa färgstarka och viljestarka personligheter kan krocka med varandra ibland och ställa till det. Men vi är alla människor som kan kommunicera med varandra. Det gäller bara att göra det på rätt sätt i rätt situation och det lättaste är ju att vara den som börjar med att säga en positiv mening till någon annan.

PICT1310

Sugen på Göteborg Horseshow

En fördel som finns i och med att bo i Skåne är ju helt klart närheten till alla roliga hästevent; Flyinge och Falsterbo bland annat. Och snart är det Göteborg Horseshow och det är bara en två timmars resa bort. Jag jobbar dock fredag-söndag den helgen, men det händer ju saker både onsdag och torsdag där också. Så jag ska kolla över det hela och se om det finns någon som är sugen på att följa med. Såg att Patrik Kittel har en clinic på torsdag förmiddag och sen är det även internationell hoppning på torsdag kväll. Så det är ju helt klart ett alternativ att gå en heldag på torsdagen!

IMG_2346Prisutdelning under förra årets Göteborg Horseshow

IMG_2349Ett fynd från mässan. Det är alltid roligt att fynda något annorlunda.