Vi lever!

Ja, vi lever och jag känner att jag lever. Jag känner att jag lever lite väl mycket stundvis. Förra veckan jobbade jag över 60 timmar. Uppstigning alldeles för tidigt också. Men det passar ganska bra, om man nu någonsin kan säga så, att Prinsen vilar på grund av sitt nya överben nu när jag har övermycket att göra. Trots detta så hade vi hellre varit utan överben och satt in en passande vila. Hur som helst; om jag skrev att jag var less på överben tidigare så är det ingenting mot vad jag är nu. Nu är jag totalt urless på överben. Men jag har pratat med min veterinär och vi kom överens om att jag avvaktar denna vecka ut och hör av mig igen i början av nästa vecka om det inte gått ner. Han haltar inte och har inte ont. Så det är ingen större fara med pojken. Om än matte-hjärtat blöder. Det är aldrig roligt med skador på sin ögonsten, hur stor eller liten den än är. Man vill ju bara att dem ska må bra. (Nog för att jag tror att han mår bra, det är bara jag som är rädd att han ska få men eller ett fult överben på benet resten av livet.)

Jag har dock även funderingar över om detta överben kommer utav att han verkar växa. Kan en häst växa mycket såhär sent? Han blir 4 år om exakt en månad idag. En liten jämförelse som jag gjort: När jag borstar Prinsen så ser jag inte ovanpå hans rumpa. När jag var hem och hälsade på hans mamma och borstade henne så kunde jag se ovanpå hennes rumpa och hon är 164 cm. För ungefär 1-1,5 år sen så var Prinsen 160-162 cm. Nu har jag ingen aning hur hög han är men det verkar ju som att han är högre än sin mor i alla fall. Men det kan ju vara ögat som bedrar en också. Ett annat ställe där jag även märkt att han växt på är hur hans täcken sitter. Ett täcke som jag tyckte satt bra i höstas är nu i minsta laget. Hans rumpa sticker fram ca 2-3 cm i det. Ser inte alls bra ut.

Det kändes som att Prinsen övergick till vuxen häst här för någon vecka sedan då jag fick ta bort knuten från hans andra kryssgjord på hans Amigo-täcke. När jag köpte det täcket så var han så “liten” att det inte räckte att spänna in kryssgjordarna till max, utan jag fick även slå en knut på vardera kryssgjord. Jag tycker nämligen inte om när kryssgjordarna hänger under magen. Speciellt inte när han är en liten buse som gillar att skutta runt och fladdra med sina ben både här och där i hagen. Men i höstas så fick jag ta bort knuten från en av kryssgjordarna för att det satt för tajt och nu för någon vecka sedan, som sagt, så fick jag ta bort den andra knuten. Stora pojken.

IMG_4490

IMG_4491

 IMG_4492En härlig bockserie från i vintras. Åh, jag vill rida nu…
Det var förmodligen en sån där han gjorde när jag flög som en vante i ridhuset.

3 thoughts on “Vi lever!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>