Ytterligare Horse Agility

I onsdags så körde jag och Prinsen ytterligare lite horse agility. Han tyckte det var lika kul då som han gjorde dagen innan. Jag skrittade som vanligt fram honom och sedan släppte jag honom i ridhuset så han fick busa av sig lite. Han börjar faktiskt att lugna sig så smått nu efter sin vintervila. Han verkar ha fått springa av sig det värsta. Det mesta han gjorde var att trava runt och ta några galoppsprång; sen var det nog och han kom fram till mig igen. Det ska bli roligt att sätta igång ridningen snart igen också. Det känns som att vi har kommit varandra ännu ett snäpp närmare nu efter att vi börjat lite smått med horse agility. Jag vill inte mena att vi gör något speciellt när jag säger att vi kört horse agility; eftersom det enda vi gjort är markövningar på ett lite mer kreativt sätt. Jag blev inspirerad av klippet jag såg och har kört på lite efter det. Jag har egentligen väldigt svårt att kategorisera mig själv i fack som natural horsemanship, horse agility, osv. Utan anser mest att jag har en bra kommunikation med min häst; jag försöker att läsa av vad hästen har att säga mig och jag försöker att kommunicera tillbaka.

När jag köpte Prinsen som 1-åring var planen att rida in honom, tävla lite och sen sälja. Nu är han dock mitt allt och får mig alltid på bra humör, så hur ska jag någonsin kunna sälja honom? I dagsläget finns inte det på världskartan. När jag hade min ponny, Tanja, så lovade jag henne att jag aldrig skulle sälja henne och att hon skulle få vara med mig till slutet. Det fick hon också. Men något sådant kan jag dock inte lova Prinsen. Däremot som det ser ut nu så är en försäljning låååångt borta. Han är så go min lilla Prins. När jag kom hem från “jullovet” hemma i Norrbotten så var det som att Prinsen blev glad av att se mig igen. Jag gick ut till han i hagen och kramade om hans huvud och han bara myste tillbaka. Han gjorde inget för att jag skulle sluta krama om hans huvud, han hade liksom inget emot det. Som andra hästar kanske hade haft.

Hur som helst så utvecklade vi vår horse agility lite. När vi gick under presenningen så testade jag att stanna mitt i, alltså med presenningen på halsen/ryggen och det gjorde han utan att blinka. Tidigare så har han helst velat gå snabbt igenom presenningen för att “faran” ska vara över så snabbt som möjligt. I onsdags så stannade han dock helt lugnt utan att tycka det var obehagligt. Så vi stod där och klappade lite på halsen och på presenningen.

Bommarna utvecklade vi lite genom att även göra sidepass från mitten och ut. Det var han lite skeptisk till men gjorde det glatt sen. Vi har tränat en del på att gå undan från tryck tidigare men just sidepass har vi inte gjort särskilt (läs: inte alls) mycket. Det har varit väldigt intressant att se hur mycket Prinsen ändå lyssnar på mina kommandon nu när vi gjort lite annorlunda övningar. När vi gått in över bommarna, stannat, backat, gått sidepass mm. så har han lyssnat nästan på millimetern för var jag vill han ska ställa ner (om än det blivit lite snedsteg).

Det enda som vi inte kunnat utveckla som jag hade velat är bron; där vill jag att han ska stanna med både fram- och bakbenen på bron. Just nu så går han bara upp med frambenen på bron och sen när man går över bron så är den så pass “liten” (ca 120 cm) att han bara tar ett kliv med det ena bakbenet på den och sen är han över. Nästa steg är helt enkelt att han ska upp med båda bakbenen på bron. Jag tror att detta kan hjälpa oss i lastningen också. Kan jag kontrollera hans bakben att gå upp på en liten bro och stanna så borde jag kunna kontrollera honom att gå in i transporten för att stanna. Så här följer det en fortsättning.

IMG_0781En liten tanig Prins för 1,5 år sen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>