Tillväxten på hovarna står still

Prinsens hovar hade knappt växt något alls sen sist. Det fanns nästan inget att ta bort; mest bara forma till hovarna. Men Prinsen verkar i alla fall trampa ner relativt rakt på sina hovar för de var varken mer slitna på in- eller utsidan. Och det är ju alltid bra. Hovarna formades mest till på bredden och längst fram där de börjat flyta ut lite. Annars var det inte mycket att göra.

Men min barfotahovslagare ville mena att tillväxten av hovarna ofta stannar av lite på vintern och kommer igång igen till våren. Vanligtvis brukar tillväxten avta vid november-december men i år är det tydligen rätt sent; december-januari. Jag kan ge extra biotin om jag vill men det är inte nödvändigt eftersom tillväxten kommer komma igång snart igen. Men något som man får akta sig för när man köper biotin är att se till så det inte innehåller en massa socker. För socker är inte bra för hästar…tycker jag i alla fall.

Något som jag däremot ser att jag måste göra är att ta bort flikarna som står rätt ut vid ballarna. Det är ju inget skadligt men det stör mig något enormt. Tycker inte alls om när det sticker ut sådana flikar. Så imorgon åker saxen fram!

20140131-201914.jpg
Prinsens höger fram

20140131-201933.jpg
Prinsens höger bak

Jämförelse av hovar

Det har blivit mycket barfota hovar den senaste tiden på den här bloggen men jag tyckte att det skulle vara intressant att se skillnaden på Prinsens hovar från när jag köpte honom och nu. Så här kommer två jämförelsebilder under varandra. Den övre är från när jag hade relativt nyköpt honom och den nedre är tagen för bara en vecka sen. Det står dock verkning på schemat på fredag så då får han lite behövlig manikyr/pedikyr.

DSC01141Prinsens hovar 2011

IMG_4194

Prinsens hovar 2014
Prinsen har i alla fall inte bytt benställning, mer än att han ställt det andra frambenet framför det andra. Han står alltid sådär, helt ojämt med hovarna och bakhovarna pekar lite utåt…

Dubbade barfotaboots för bästa fästet

Jag skrev inte det tidigare, men de boots som Dixie har på sig när vi rider på vintern eller som hon har på sig i hagen när det är halt är dubbade. De är inlämnade till en gummiverkstad som dubbat de med riktigt feta dubb. Fästet i dessa bootsen är oslagbart! Fästet med dessa boots slår vanliga broddar som man har i järnskor många gånger om. Dock får man akta sig om man skulle bli trampad, för det skulle inte vara roligt utan stålhätta. Man får dock även akta när man vänder hästen i stallgången, för då kan dubbarna vridas ur. Så vi brukar alltid vända Dixie åt rätt håll innan vi sätter på bootsen om vi ska ut och rida till exempel så att man slipper vända henne med bootsen på. Det finns ju andra sorters boots också som man kan använda på vintern som är förberedda med broddhål, men detta alternativ är helt fenomenalt för optimalt fäste på halt underlag.

20140128-213726.jpg

Intressanta tankar kring barfotaboots

Jag läste ett inlägg på en blogg där det var skrivet väldigt intressant om barfotaboots.

Jag själv och min pappa har blivit tvungna att börja använda barfotaboots, vare sig vi vill eller inte i stort sett. Dixie blev halt och hade problem med sin stråle och sina hovar. Så det blev kort och gott att ta av henne skorna för att låta hennes hovar bli så naturliga som möjligt. Att sko med ringsko eller dylikt var inget som vi tyckte lät som ett bra alternativ då det hämmar hoven ännu mer än vanliga skor. Så hon har nu gått barfota i snart 3 år och bytt vinkel på hovarna flera gånger. I början när hennes hovar inte var vana att gå utan skor så ömmade hon och var tvungen att ha barfotaboots om man skulle rida ut där det var lite ojämnt eller grus. Nu däremot så kan hon gå i stort sett överallt utan sina barfotaboots men däremot så har hon sina barfotaboots på sig i hagen och när vi rider ut när det är glashal is ute. Annars är det Bambi-på-hal-is.

Men i alla fall! Det som jag tyckte var så intressant med detta inlägg som också är det som jag tycker är viktigt med barfotaverkning är vinkeln, överrullningen och friheten som skapas. Vinkeln och överrullningen störs dock av barfotabootsen, vill de mena i inlägget. Och det kan jag hålla med om. Men det var också intressant det som skrevs som jämförelse; om man jämför om man själv går ut och springer med ett par nya skor och hur fötterna känns efter det. Jag tror att det kan vara likadant för hästarna och att det därför krävs en tillvänjningsperiod. Dixie har haft en lång och långsam tillvänjning och har inga som helst problem att gå med sina boots nu. Däremot känns det alltid bäst när hon får gå utan; alltså helt barfota. Hon går ju dock bara med bootsen när vi rider (ibland numer) eller när det är ishalka i hagen, så mestadels går hon utan sina boots och därmed får hon gå på den rätta vinkeln och överrullningen och hoven lämnas fri att röra sig som den vill i stegen.

IMG_4194Prinsens barfotahovar. De har dock aldrig mött ett par barfotaboots…

Hälsosamma hovar

Något som jag är otroligt glad över är att Prinsen har otroligt bra hovar. Han har i hela sitt liv gått barfota och hans hovar blir bara starkare och bättre hela tiden. I början när jag köpte honom så var hans hovar lite missformade men nu så är de nästintill perfekta till formen och han har inga sprickor eller problem längre. Sen i höstas så går han i en halvt grusad hage också och det tror jag även har bidragit till att han har fått starkare sulor och strålar. Vissa tyckte att jag skulle vara tvungen att sko Prinsen när han skulle gå i den hagen, men tvärt om är det bara bra för hans hovar. Den första tiden var han lite öm ibland men nu så märks det aldrig av. Han har alltså fått starkare hovar med andra ord. Hovarna behöver utsättas för viss utmaning för att stärkas. Går dem bara på mjuka underlag blir de mer ömtåliga. Om man skulle jämföra med sig själv (när man var liten och sprang barfota överallt) på sommaren så blir det rätt logiskt: i början av sommaren gjorde det ont att gå på asfalt medan i slutet av sommaren så kunde man springa på en grusväg i stort sett.

Jag vill inte mena att Prinsen har de perfekta hovarna, men de är i alla fall väldigt bra. Det har dock inte alltid varit så. När jag köpte honom så var hans hovar missformade som ledde till att han hade sprickor. Jag tror att det är viktigt att ha en utbildad och kunnig hovslagare som gärna är inriktad på just barfotaverkning om man nu vill ha sin häst barfota. “Vanliga” hovslagare är det inget fel på, men jag skulle inte, i första hand, låta en sådan verka Prinsens hovar eftersom att jag inte tror att de har rätt tänk för att hovarna ska bli naturliga och hållbara i längden. Det är nämligen inte bara att skära bort lite för att det ska bli bra… När man verkar för att sko så verkar man på ett annat sätt. Jag är dock ingen expert på själva verkningen, så det lämnar jag över till min barfotahovslagare som jag litar på till 100 %.

Det är dock lite skrämmande att jag kanske ska flytta Prinsen 140 mil om ett tag och då kommer vara tvungen att byta hovslagare. Jag är rädd för att detta kommer ha en negativ inverkan på hans hovar. Men jag ska göra allt jag kan för att hitta en så bra barfotahovslagare jag bara kan till Prinsen, var vi än flyttar. Jag har dock turen att min hovslagare kan fortsätta verka Prinsen om vi skulle flytta uppåt mot Stockholmshållet. Men flyttar vi hela vägen hem så blir det andra bullar och jag måste hitta en helt ny barfotahovslagare…

DSC01141Såhär missformade var hovarna när jag köpte honom. Värst var höger fram där det flisats loss bitar och det gick två långa sprickor nästan upp till kronranden. Dessa sprickor är dock helt och hållet borta nu och han har inga som helst problem med sina hovar. Underhåller man bara hovarna rätt och formar de bra så är det inga problem. Eller inga problem och inga problem, förhoppningsvis så är det inga problem då. Men alla hästar är ju individer och jag om någon vet att det inte är lätt med hovar med tanke på vår andra häst, Dixie, som har haft en del problem med sina hovar. Men det gör även att jag är ännu mer tacksam för Prinsens bra hovar. Ingen hov, ingen häst.

IMG_3583Prinsens ena framhov tidigare i höstas

IMG_3584Prinsens ena bakhov tidigare i höstas