Pay and Ride

I söndags var vi på Pay and Ride i Ödåkra. Vi red en LB:1 och Prinsen skötte sig utmärkt! Min lilla knäppa pärla; man vet aldrig riktigt vilket humör han kommer vara på men det verkar som att han tycker det är roligt att komma iväg och har hittills skött sig utmärkt! Lugn som en filbunke och lyssnar fint i ridningen.

Det finns mycket kvar vi kan slipa på men han sköter sig fint.

Lyckades inte bädda in videon via telefonen så ni får gå in på länken nedan för att komma till filmen. ;)

Of Course Amor Pay and Ride 2015-11-15

Nu var det länge sedan…

Tiden går och här ekar det tomt… Men tro inte att det inte händer något för det! Här är det fullt upp med jobb och hästar och sen en massa sånt där annat som man också ska hinna med. Tiden räcker helt enkelt inte riktigt till till allt roligt som man vill göra, som att t ex uppdatera bloggen mer frekvent.

Men hur som helst så går utvecklingen framåt med Prinsen. Vi tränar för Johanna varannan vecka och har hunnit med en pay and ride hemma på gården och en i Eslöv än så länge i höst. Vi har däremot inte så varierande resultat än så länge… Vi har 4 av 5 program ridit på 65,nånting % och det 5:e programmet låg vi på ynka 54 % eftersom Prinsen den dagen tyckte det var viktigare att gnägga och leta efter sina vänner… Men detta var i våras. Så nu senast hemma red vi två program på ca 65%, LB:2 och LB:3. Sedan red vi en LB:1 i Eslöv på 65%. Han har blivit så lugn och fin nu på senaste tiden och det händer hela tiden något. Vi har även bokat in en pay and ride i Ödåkra på söndag där vi ska rida en LB:1 igen. Mest bara för träning att komma till ett nytt ridhus.

Det är även roligt att Prinsen har kommit på att man får beröm när man slänger iväg i en mellantrav. Så detta gör han lite då och då när han vill visa sig duktig. Men det är alltid uppskattat om än det inte är så poppis från min sida att börja passet i full mellantrav… Jag tycker gärna att man får jogga igång i lite mindre gångarter, men detta är ibland överskattat enligt Prinsen. ;) Så jag får helt enkelt vara hård och bromsa i början av passet tills han värmt upp lite. Men även fast det går snabbt framåt nu på många håll så får man alltid lite motgångar. Senast förra veckan hade vi skilda meningar om vi skulle lägga volter i galopp eller inte… Om Prinsen får bestämma så kan man köra fullt ös runt hela ridhuset istället för att gå in på t ex en 20-meters volt… Men detta tragglade vi i tre dagar och när han väl gick med på att jag får styra in på en volt i galopp så har han sedan fått vila resten av veckan. Det kändes som att hans trots var för att han behövde lite vila, men bara för att han trotsar kan han inte få sin vilja igenom så när jag fick min vilja igenom fick han beröm genom vila och massage resten av veckan. Så jag hoppas att detta beteende nu är borta imorgon när vi ska ge oss på lite ridning igen.

IMG_5667
Jag och Prisen efter att ha ridit LB:1 i Eslöv. På väg att skritta ut från banan.

IMG_5669Jag vet inte vad man ska säga om min kära sambos fotoegenskaper… Jag frågade; Har du tagit några bilder nu? Svar: Ja!!! Verkligheten: Han hade tagit två bilder, en där jag är mitt i en rörelse och så denna… Prisen blundar och vad gör jag?… Haha :)

Året som gått

Vilket händelserikt år det har varit för mig och Prinsen. Han har utvecklats enormt mycket. I början av 2014 var han en vinglig unghäst som knappt kunde galoppera ett varv i ridhuset och nu är han en trygg men fortfarande ung och påhittig häst.

Bland annat har vi gjort följande det senaste året:
– blivit stadigare i övergångar och befäst diverse kommandon såsom att göra skillnad på galoppfattningarna till höger och vänster
– lastat och åkt transport själva, bara vi två
– Prinsen har varit på sitt förmodligen sista unghästbete en hel sommar (juni-augusti)
– startade kval i 4-års championatet i Flyinge; han var superspänd och fick därav låga poäng men vi genomförde alla moment i skritt, trav och galopp utan att ramla av och det var målet (att ta det som miljöträning och genomföra allt)
– startat LC:2 på pay and ride och genomförde det fint och mjukt med fina ord från domaren till både häst och ryttare och ett resultat på över 65%
– ridit ut en hel del i Pålsjö skog (har försökt rida ut både lördag och söndag varje vecka då jag kan vara i stallet när det är ljust)
– han har blivit trygg i att till och med rida ut själv i skogen
– vi har konditionstränat längs skogsstigarna i galopp
– vi har skrittat ut i mörkret med sällskap genom Maria Park/Stad och gått över kullersten (döläskigt) och mött bussar (inga problem)

Några bilder från året som gått:

20141228-153354.jpg

20141228-153426.jpg

20141228-153503.jpg

20141228-153618.jpg

20141228-153822.jpg

20141228-153915.jpg

20141228-154029.jpg

20141228-154102.jpg

20141228-154146.jpg

20141228-154206.jpg

20141228-154234.jpg

20141228-154301.jpg

20141228-154339.jpg

20141228-154356.jpg

20141228-154424.jpg

20141228-154455.jpg

20141228-154521.jpg

20141228-154609.jpg

20141228-154632.jpg

20141228-154651.jpg

20141228-154728.jpg

20141228-154757.jpg
Dixie – mer update om henne kommer

20141228-154818.jpg

20141228-154833.jpg

Första träningstävlingen någonsin!

Här nedan är filmen från träningstävlingen idag. Det finns mycket att fortsätta finslipa. Men jag är så himla nöjd att han ändå gjorde allt så pass bra och framför allt att han gjorde volten till vänster i galopp. Sen att vi hamnade utanför banan tar jag gärna hellre än att han kastar sig till höger när jag styr in på en volt till vänster. Vårt mål till nästa tävling får bli att stanna på banan, haha. Men han var mycket duktig idag! Jag gillar att han har ett så pass jämnt tempo och jämn form. Det finns hopp för honom. Han fick väldigt fina kommentarer från domaren som trodde han kommer kunna gå långt med fortsatt träning. Slutresultatet blev 65,36 %, med bland annat 8 på volten till vänster i trav och på ryttarens sits och hållning. Det är alltid roligt att få betalt för sin ridning.

Blandade känslor efter 4-års kvalet

Efter 4-års championatet hade jag väldigt blandade känslor. Jag var otroligt missnöjd samtidigt som jag var väldigt nöjd. Han tog sig igenom allt utan att kasta av mig. Vi gjorde skritt, trav och galopp där vi skulle. Han var dock väldigt spänd, bromsade och tittade väldigt mycket på allt runt om. Men att starta i Flyinge är nog det tuffaste stället att starta 4-års kval på. Vi var nämligen och kollade på 4-års kval i Stävie och där var det en helt annan atmosfär och mindre mäktigt i ett litet ridhus. I Flyinge var det en 20×40 meters bana med dressyrstaket i stoooora Crafoordhallen med glasväggar. Det red även fram hästar runt den lilla dressyrbanan medan man red. Även läktare längs ena långsidan och ena kortsidan. Prinsen var halvt i chocktillstånd där inne. Ska även tilläggas att 4-åriga hopphästar samtidigt hade semifinal med framhoppning ca 20 meter från dressyrhästarnas framridning. Så jag är väldigt nöjd med hur cool han ändå var, men jag är väldigt besviken på betygen vi fick men samtidigt fick vi även rätt ärliga och fina kommentarer om att han kan bli en fin häst med mer styrka. Men med tanke på hur spänd han var och hur han bromsade hela vägen igenom så är det inte konstigt att vi fick låga poäng. Hade han gått fram och visat sin sanna sida vet jag att poängen även hade blivit annorlunda. Hur som helst så är han en upplevelse rikare och han tog det ändå med ro. Han skötte sig på tävlingsplatsen och i tältstallen väldigt bra och även lastningen löste han fint på tävlingsplatsen. Att det gick dåligt inne på banan är egentligen det lilla problemet! Det är bara mer träning som gäller. Resten fixade han väldigt bra så grundhanteringen från marken sitter där den ska. Nu är det bara ridningen som ska finslipas och miljöträning som gäller.

Startnr 28 - Katarina Gebart - Of Course Amor - Hästnr 451 - Piteå Rid och Körsällskap

Man ser verkligen skräcken i ögat på honom. Han förstår inte alls var han hamnat och vad han gör där, stackars liten :)

 

Startnr 26 - Fanny Callerud - Sababa Balagan - Hästnr 446 - Torslanda RK

Han bromsade sig igenom hela visningen och därmed blev även formen för dagen väldigt ojämn. Ena sekunden bakom lod och nästa sekund över tygeln. Men det är bara mer träning som gäller!

Startnr 26 - Fanny Callerud - Sababa Balagan - Hästnr 446 - Torslanda RK

Det är svårt att satsa när livet står still

För tillfället är det mycket som är väldigt osäkert och jag vet inte alls hur jag ska lägga upp träningen och målen för Prinsen. Jag vet inte ens om jag kommer att vara kvar i Skåne om en månad eller om jag/vi kommer befinna oss någon annanstans i Sverige/Europa/världen. Det är verkligen ett superjobbigt läge att vara i. Det känns som att leva i vakuum. Livet står stilla men tiden går.

Jag har alltid velat träna och tävla för att bli bäst, på allt oavsett vad jag gjort. Det finns liksom inte på världskartan att jag skulle gå in halvhjärtat i något. Ska jag göra något så ska det vara fullt ut. Men just nu så vet jag verkligen ingenting. Det är jättesvårt att lägga upp en planering när det inte finns något som är säkert. Jag har inga som helst säkra punkter att börja bygga upp en planering runt. Men jag ska i alla fall försöka sätta igång honom nu så snart som möjligt för att sedan bygga upp en planering utifrån utgångsläget att vi är kvar i Skåne. Sedan får jag väl lägga upp en plan B om vi skulle flytta på oss uppåt landet någonstans.

Vårt första mål detta året är i alla fall att komma iväg på lite miljöträning och möjligen träning för tränare i annat ridhus än hemma på stallet. Sedan får vi se om vi kommer så långt att vi kan komma ut på någon Pay and Ride eller liten klubbtävling. Det skulle vi också bara göra för miljöträning. Men vi tar träning i annat ridhus först. Just i mitt och Prinsens fall så måste vi i många fall klara oss själva, så det gäller att Prinsen sköter sig och att vi hittar en bra rutin för transport och på/avklädnad av utrustning och annat som behöver göras på bortaplan. Att äga häst långt från familjen gör det hela lite mer komplicerat. Det är ju självklart att föredra att ha med sig någon vid transport av häst osv. men har man ingen så är det bara att anpassa sig efter det.

Hittills har jag lastat och transporterat Prinsen själv. Och den gången var det inga som helst problem. Det enda jag skulle vilja göra innan vi åker iväg är att träna på att lasta, utan att ha någon tid att passa, så att jag tillslut kan lasta honom själv utan att jag behöver gå in i transporten före honom. För som det är just nu så måste jag gå in med honom i transporten för att sedan gå ut genom dörren och hoppas han står kvar för att sedan stänga bommen och luckan bakom. Lite omständligt och osäkert om han stannar kvar i transporten eller inte, men snäll som Prinsen är så har det gått bra hittills. Jag har ju som sagt bara lastat och transporterat honom själv en gång hittills men det har aldrig varit några problem annars heller.

Innan januari är slut hoppas jag på att vi har hunnit lastträna i alla fall en eller två gånger beroende på hur det går. Går det bra behöver vi ju inte nöta mer än nödvändigt, men går det inte bra får vi ju nöta på tills det sitter. Nu har jag ju en egen transport också så det gör det ju enklare när man vill träna; det är bara att backa fast den i bilen och dra fram den en bit. Känns faktiskt fantastiskt skönt att inte behöva låna en transport av någon för att kunna åka iväg eller för att bara lastträna.

IMG_2556Det är inget vrålåk till transport som jag äger men den är hel, är nybesiktad, nya bromsar, har bra golv (det viktigaste av allt!), har fronturlastning och hästarna verkar inte ha något emot av att stå i den trots att det bara är enaxlat.

Vårens planering

Jag börjar bli mer och mer taggad inför kommande vår. Prinsen börjar kännas relativt ridbar och jag längtar till att kunna komma igång lite mer kontinuerligt med träningar och även åka iväg på miljöträning till olika ridhus. Men sen börjar jag ju även bli sugen på att tävla. Så nu är siktet inställt. Tanken är ju att han ska bli en tävlingshäst, inte en skogsmulle. Men sen om han skulle sluta som en skogsmulle så är ju inte det något fel heller. Jag vet att han kommer att bli en helt underbar ridhäst som kommer kunna traska fram över stock och sten i skogen, lycklig som få. Men nu har ju alltid målet varit att han ska bli en tävlingshäst så därför får vi ju sikta på det och sen se var det slutar.

Men tillbaka till tävlandet; jag är nämligen lite osäker på vad som är lagom att göra med en fyraårig dressyrhäst. Åker man ut på pay and ride? Ska man rida kvalitetsbedömning för 4-åringar? Ska man åka på klubbtävling?

Såg att Nordvästra Skåne inte har någon kvalitetsbedömning för fyraåriga hästar. Så vi kommer i så fall vara tvungna att åka till Österlen eller Halland. Och är det värt det? Sen är kvalitetsbedömningen i slutet av augusti… Efter sommarbetet? Eller är det tänkt att man ska rida sin fyraåriga häst hela sommaren? Jag som lovat Prinsen en till sommar med sin hagkompis som han blev bästis med. Ja, det är mycket funderingar och jag har inte någon klar plan för hur våren kommer se ut. Allt är ett virrvarr av vilja.

IMG_2496Prinsen och hans bästa (och enda) hagkompis från i somras.

Drömmar

Min dröm med Prinsen är att vi ska dansa fram på dressyrbanorna. Göra alla svåra rörelser; piaff, passage, galoppombyten, sidvärtsrörelser, serier, piruetter, mm. Så underbart det skulle vara att dansa fram i full harmoni med gestfulla rörelser.

Mycket kort och gott är det min dröm och vi strävar dit sakta men säkert med kortsiktiga och långsiktiga mål. Sen om vi någonsin når dit är en annan femma, men det är min dröm.

IMG_3336

Drömmar och mål

För mig är det otroligt viktigt att ha drömmar och mål inom ridningen. Utan drömmar och mål finns det för mig inget att sträva mot och ingen motivation för att kämpa vidare de dagar som är mindre roliga. Drömmarna och målen kan dock pendla från en period till en annan; hur stora och krävande de är. En dröm kan vara att rida kür, SM eller en rogivande långritt i skogen i harmoni över stock och sten. Sedan för att nå dessa drömmar krävs det mål och delmål, kortsiktiga och långsiktiga mål.

När jag hade min ponny, Tanja, så drömde jag alltid om vi skulle bli bättre och säkrare på “foten”, oavsett om det var i en trailbana eller ute i skogen. Under 2005 så satsade vi mot att kvala till western SM. Just det året så var däremot SM:et öppet; vilket inte krävde några kval. Året före hade det varit kval genom att rida två B-tävlingar tror jag det var eller om man var tvungen att bli placerad på två B-tävlingar. Det var dock lite oklart på våren om SM:et skulle vara öppet eller inte, så vi satsade på kval. Vi klarade i alla fall av två B-tävlingar, i Vansbro och Rimbo, med bra resultat på våren 2005 för att vara redo inför SM:et på hösten. Jag visste dock att vi kunde bli bättre på vissa moment, så under den sommaren tränade vi som tokar. Vartenda pass hade ett mål och vila var även viktigt för att Tanja inte skulle ledsna.

Det som vi hade mest problem med var att vi splittade bommar i galoppen. Med andra ord betyder det att hästen kliver med frambenen på var sin sida av bommen, hästen “hoppar” alltså inte över bommarna. Detta gjorde hon oavsett hur som bommarna låg, men främst om det bara låg en eller två bommar på marken. Vi kunde inte riktigt hitta rytmen för att komma rätt, utan kom ofta fel och därför splittade bommarna. Under sommaren tränade vi därför massor på detta, men även annat såklart.

På tävlingsdagen för trail på SM:et så var det självklart med galoppbommar. Två galoppbommar och sen en avslutande pil på det (om jag minns rätt); alltså 3 “bommar” att galoppera över. Jag minns att detta var det enda som jag oroade mig över på hela banan. Jag kände att klarar vi galoppbommarna, så klarar vi hela banan! Och det gjorde vi också! Hon var inte i en enda bom på galoppbommarna. Och hon var inte i mycket annat på banan heller.

Så under SM:et klarade vi av att nå det mål jag hade satt upp; att klara av galoppbommarna. Det var en fantastiskt känsla. Sen att vi gick och vann klassen också och därmed tog hem ett SM-guld var ju inte helt fel. Otroligt vilken ponny Tanja var! Genom att vi klarade av mitt mål så uppnådde jag även min dröm om att vinna SM-guld. Det var inget jag hade som mål att göra, utan det var en dröm. Målet under SM:et var att klara galoppbommarna och ta oss igenom godkänt. En placering skulle vara en bonus! Drömmarna ska sikta högt och nästan kännas ouppnåbara för att få en att kämpa ännu lite hårdare och aldrig sluta drivas framåt.

Gransatra05[1]Jag och Tanja i en trailbana, dock inte SM.

Mina och Prinsens mål kommer i ett eget inlägg senare. Både drömmar, långsiktiga och kortsiktiga mål.