En underbar fristad

Igår var en tröttsam dag med mycket att göra och lite inspiration. Det blev inte bättre av att vi är utan bil och jag kom hem relativt sent med tåget från jobbet och att jag dessutom missade bussen 19.20 när jag skulle till stallet. Cykla var inget alternativ eftersom den stod på stallet sedan gårdagens morgonutsläpp. Detta medförde att jag var i stallet ca 19.50. Men det är ju fantastiskt att dessa djur kan skänka en sån glädje. Prinsen stod och halvsov över boxdörren och ville bara stå och mysa; så det gjorde vi. Tills jag var tvungen att mocka, fylla kraftfoder och hö, fylla vatten, sopa osv. Men hur som helst så är det sällan tungt i stallet när jag väl kommit dit. Det ger glädje till själen!

20150109-074502.jpg

Vintervila

Prinsen gick på sin vintervila 15 december och ska nog få vila minst två veckor till. Han har varit lite vild och bråkig här på slutet och även haft lite feber efter sin vaccination. Så han kan gott vila upp sig ordentligt nu när det ändå är kallt och mörkt. Tror tjurigheten kommer från att han växer för tillfället så vi behöver inte stressa. När han hade feber hade han som mest 39,0 sen efter två dagar gick det ner till 37,7 igen som är mer normal temp för honom. Han var aldrig snorig eller hostig, åt, drack och bajsade som vanligt så därav verkar han fått en lindrig reaktion på vaccinet. Han var bara lite tröttare än vanligt.

När han varit tjurig har han protesterat och sen har han gjort som jag bett. Därav är jag inte orolig att vi slutat på fel sätt inför vilan. Han har alltid gjort som jag bett tillslut. Utan man måste lyssna till sin bästa kompis och lägga in vila när det behövs även om det inte känns hundra ridmässigt. Han är en genomgod häst som jag litar på. Jag är stensäker på att vi kan fortsätta där vi slutade (utan ifrågasättande) när vi sätter igång igen. Han behöver vila upp sig och återhämta sig ordentligt nu efter en relativt tuff höst med en del konditionsträning och även en del nya saker lärda. Jag längtar tills vi är igång igen. Han är otroligt häftig när han är sådär lagom elektrisk och svävar på steget när man gör halvhalter. Längtar tills vi är där igen.

20141228-150236.jpg
Trött unghäst i vattenspiltan

Separationsångest

Herregud att det ska vara så svårt att separeras från sin ögonsten för ett ögonblick. Jag vet att jag vill ha hjälp och jag vet att Prinsen förtjänar mer uppmärksamhet än han får. Men varför ska det vara så jobbigt att tänka att någon annan ska ta hand om lilla pojken… Jag vet innerst inne att det finns fler än jag som klarar av att ta hand om Prinsen som den prins han är. Men samtidigt som jag tycker det är jobbigt så ser jag även fram emot att se Prinsen med annan ryttare för att se hur han sköter sig. Han är en vänlig själ och jag tror verkligen att han kommer ta hand om alla som behandlar honom med respekt.

IMG_4404

Halm i boxen

Nu i och med stallflytten finns det möjlighet till att ha halm i boxen. Det började med att jag hade spån men han går omkring så mycket att det var ett rent (smutsigt) helvete att mocka och det gick åt mkt spån. Så det blev byte till halm när jag var i Spanien och jag ångrar mig inte! Det är otroligt vad mkt mer still han står och han har alltid något att pyssla med. Det är ju dock inte så roligt att mocka halm men jag vänjer mig väl snart.

20140821-071954.jpg
Prinsen i nyhalmad box. Det verkar som han tror han är i himlen när han har en hel box full av mat som han kan mumsa på när han vill. Så gjorde han och hans kompis på betet också; gick in i ligghallen och mumsade på halm istället för deras 4 hektar bete. Lite suddig bild tyvärr…

Man vet att det är rätt när det är rätt

När Prinsen kommer tillbaka från betet så kommer han att flytta till ett nytt stall. Det känns både pirrigt och lite nervöst. Men jag tror att det kommer bli superbra! Det är lustigt det där med magkänsla. Man kan gå igenom fakta och vända ut och in på olika alternativ tills man blir galen. Men när magkänslan säger något så ska man gå på det! Det känns spännande att detta kommer bli ett nytt kapitel för oss båda; både mig och Prinsen. Vi har haft flera alternativ att välja bland, men det är först när man besöker ett ställe som man får en känsla för det. Eller så är det i alla fall för mig; jag behöver se saker och ting för att få en känsla för det och när magkänslan sen säger något så är det bara att köra på det. Visst att mitt kalkylerande sinne kan hämma magkänslan ibland men det brukar ändå vara magkänslan som vinner!

Prinsen behöver komma till ett större stall med fler kompisar och mer rörelse för att vänja sig vid “livet” och i framtiden kunna fungera problemfritt som tävlingshäst. Prinsen har haft en väldigt bra uppväxt i lugn miljö, men nu är det dags för honom att ta nästa steg i utvecklingen. Jag tror verkligen att han är redo för det också. Allt han har gjort fram till idag har varit väl genomtänkt och varje dag har gett honom positiva upplevelser att lägga till rutinkontot. Jag tror nog faktiskt inte att en unghäst kan få så mycket bättre uppväxt än vad han har fått.

20140610-203606.jpg

Bete

Igår åkte jag iväg med lilla Plutten på bete. Så nu sover han ute och mumsar massa gräs med sin kompis. Tur vädret slagit om till det bättre så slipper han iaf iskalla nätter till att börja med.

Matte-hjärtat värker bara av tanken att jag inte får se honom före lördag. Eftersom det är första dagen jag har tid att åka dit. Betet ligger rätt långt bort… Men han är i goda händer där! Så jag känner mig ändå lugn trots att jag helst skulle ha han i närheten så jag kan åka och pussa på honom när som helst.

20140521-220354.jpg

20140521-220521.jpg

20140521-220557.jpg

20140521-220614.jpg

20140521-220632.jpg

20140521-220648.jpg
Ett av “vattenhålen” i hagen. Färskt vatten dygnet runt oavsett vad. Inte alla hagar som har det så. :)

Frisering

Idag stod mys och frisering på schemat. Igår var Prinsen nämligen på sin första miljöträning/”ridpass på annan ort” så idag fick han smälta allt det.

Det kommer bättre uppdatering när jag orkar öppna min gamla dator. Men det blir inte ikväll. Här får ni några bilder iaf.

20140422-213053.jpg
Långhårig Prins…

20140422-213112.jpg
Korthårig Prins!

Alla växer vi upp någon gång?

Idag hände något nytt. Jag trodde inte det var sant vad som hände idag. Min lilla häst brukar nämligen vanligtvis vara en buse. Han kan hitta på lite vad som helst. Man vet aldrig riktigt vad han har tänkt att hitta på men något hittar han alltid på. Busar han inte till det med bockar och bakutsparkar så biter han i grimskaftet när man leder honom eller tuggar på det mesta som finns i närheten och inte sitter fast. Men hur som helst så överraskade han otroligt mycket idag! Och han överraskade på ett positivt sätt! Det brukar han oftast inte göra tyvärr… Men idag hände det!

Han gjorde inget bocksprång, japp eller bakutspark idag på vår promenad! Han gjorde inget dumt alls faktiskt. Minst en “headbang” brukar han få till på våra promenader i alla fall. Men inte ens en sådan gjorde han idag.

Jag hoppas att han har börjat växa upp lite. Han blir ju trots allt 4 år om ca 2-3 veckor. Den som tror att det är en barnlek att äga unghäst borde testa på en påhittig och envis Prins… Han har genom sina fyra år inte alltid varit en dans på rosor. Eller så har han varit just det, en dans på rosor med väldigt vassa taggar på vissa ställen. Det är inte alltid lätt. Men det enda som går att göra är att fortsätta kämpa eller ge upp. Och än så länge så fortsätter vi att kämpa. Kanske att allt mitt kämpande får utdelning nu/snart?

IMG_4368

Berg-och-dal-bana!

Jag är så glad, så glad, så glad! Idag var veterinären ut och kollade på Prinsens överben. Hon klämde och kände på benet och konstaterade precis som jag gjort att det inte är varmt längre. Sedan tog jag ut honom och sprang medan hon kollade efter hälta. Men ingen hälta! Så hon tyckte jag kunde börja sätta igång lite smått men bara hålla koll så att det inte blir varmt eller större igen. Äntligen får vi börja komma igång igen alltså! Ingen är gladare än jag!

Sedan mätte veterinären honom också, eftersom jag bad om det. Och minsann, han har växt! Nu är han hela 163 cm hög! Lilla killen. Alldeles lagom.

(Foto: Mikael Reynberg)
Lilla plutte börjar bli stor!

Vi lever!

Ja, vi lever och jag känner att jag lever. Jag känner att jag lever lite väl mycket stundvis. Förra veckan jobbade jag över 60 timmar. Uppstigning alldeles för tidigt också. Men det passar ganska bra, om man nu någonsin kan säga så, att Prinsen vilar på grund av sitt nya överben nu när jag har övermycket att göra. Trots detta så hade vi hellre varit utan överben och satt in en passande vila. Hur som helst; om jag skrev att jag var less på överben tidigare så är det ingenting mot vad jag är nu. Nu är jag totalt urless på överben. Men jag har pratat med min veterinär och vi kom överens om att jag avvaktar denna vecka ut och hör av mig igen i början av nästa vecka om det inte gått ner. Han haltar inte och har inte ont. Så det är ingen större fara med pojken. Om än matte-hjärtat blöder. Det är aldrig roligt med skador på sin ögonsten, hur stor eller liten den än är. Man vill ju bara att dem ska må bra. (Nog för att jag tror att han mår bra, det är bara jag som är rädd att han ska få men eller ett fult överben på benet resten av livet.)

Jag har dock även funderingar över om detta överben kommer utav att han verkar växa. Kan en häst växa mycket såhär sent? Han blir 4 år om exakt en månad idag. En liten jämförelse som jag gjort: När jag borstar Prinsen så ser jag inte ovanpå hans rumpa. När jag var hem och hälsade på hans mamma och borstade henne så kunde jag se ovanpå hennes rumpa och hon är 164 cm. För ungefär 1-1,5 år sen så var Prinsen 160-162 cm. Nu har jag ingen aning hur hög han är men det verkar ju som att han är högre än sin mor i alla fall. Men det kan ju vara ögat som bedrar en också. Ett annat ställe där jag även märkt att han växt på är hur hans täcken sitter. Ett täcke som jag tyckte satt bra i höstas är nu i minsta laget. Hans rumpa sticker fram ca 2-3 cm i det. Ser inte alls bra ut.

Det kändes som att Prinsen övergick till vuxen häst här för någon vecka sedan då jag fick ta bort knuten från hans andra kryssgjord på hans Amigo-täcke. När jag köpte det täcket så var han så “liten” att det inte räckte att spänna in kryssgjordarna till max, utan jag fick även slå en knut på vardera kryssgjord. Jag tycker nämligen inte om när kryssgjordarna hänger under magen. Speciellt inte när han är en liten buse som gillar att skutta runt och fladdra med sina ben både här och där i hagen. Men i höstas så fick jag ta bort knuten från en av kryssgjordarna för att det satt för tajt och nu för någon vecka sedan, som sagt, så fick jag ta bort den andra knuten. Stora pojken.

IMG_4490

IMG_4491

 IMG_4492En härlig bockserie från i vintras. Åh, jag vill rida nu…
Det var förmodligen en sån där han gjorde när jag flög som en vante i ridhuset.

Överben, överben, överben…

Jag börjar bli less på överben. Men samtidigt känns det ganska lindrigt då det ungefär är det värsta som Prinsen drabbats av. Överbenet har i alla fall inte växt och känns inte lika varmt längre. Så det är ju alltid positivt. Han lyckades nog på något sätt slå sig vid intaget i onsdags… Men nu får han vila fram till måndag då veterinären kommer ut så kan jag rådfråga henne om hur jag ska gå vidare nu. Jag blev helt ställd av detta överben eftersom det enda jag haft siktet inriktat på är träning och hur vi ska utvecklas. Men jag tror samtidigt att detta överben även kan föra något gott med sig. Vi har ju fokuserat så på att träna och komma över våra svårigheter att jag tror att denna vila även kan göra att Prinsen får vila sig lite i form. Han får tid att bearbeta vad som hänt i sitt undermedvetna medan hans kropp även får vila upp sig lite och förhoppningsvis kännas ännu fräschare när vi startar upp igen.

Hur som helst så har Prinsen börjat ha benskydd på sig ute i hagen för att förhindra ytterligare slag på samma ställe. Så han kommer att ha det ett tag. Sen vill jag ju kyla överbenet, om än jag är osäker på hur mycket det hjälper. Och eftersom han har skydd på sig ute så är ju kyllera uteslutet. Att spola benen är också uteslutet eftersom att vi gör det just utanför stallet på grus. Kylbalsam är jag lite osäker till då jag är rädd att det ska värma istället för kyla eller att det ska ge en allergisk reaktion. Men nu så hittade jag ett par fiffiga benskydd som kyler utan kemikalier eller lera! Dessa benskydd är fyllda med kristaller som förvandlas till gelé när de läggs i vatten. Sedan sätter man på skydden i 20 minuter och låter de kyla benen.

20140214-142132.jpg

20140214-142143.jpgDe ser ju inte ut att vara mycket för världen; supertunna med lite grus i känns det som!

20140214-142155.jpgBlötläggs i 40 minuter.

20140214-142214.jpg

20140214-142239.jpgNu är det gelé i de!

20140214-142224.jpgSen direkt på benen i 20 minuter. Benen kändes svala efteråt men jag får nog använda de några fler gånger innan jag uttalar mig på riktigt.

Ibland undrar jag om man som hästägare verkligen är riktigt riktig

Att äga häst är ju verkligen underbart, verkligen. Men samtidigt kan det vara enormt påfrestande vissa stunder eller perioder i livet. Det är inte alltid en dans på rosor. Ibland kan jag bli så hemsjuk att det är hemskt. Jag läste ett inlägg på en blogg här där de skrevs om hur mycket som man behöver tänka på när man äger en egen häst och att det i stort sett inte fungerar utan stöttande och intresserade föräldrar och det är ju verkligen sant. Jag har alltid under min uppväxt haft enormt stöttande och hjälpande föräldrar som har gjort i stort sett allt för att underlätta om det har behövts. Det har varit guld värt. Men jag har aldrig uppskattat det så mycket som jag gör nu när jag är 140 mil hemifrån och i stort sett aldrig får någon hjälp i stallet. Visst har jag min underbara stallkompis men det blir aldrig samma sak som att ha sina föräldrar som man kan bolla idéer med och få hjälp av när det verkligen behövs. Dock när jag var yngre så hade det ju aldrig varit möjligt att ha häst om mina föräldrar inte velat det. Nu är jag enormt tacksam att jag har haft stöttande föräldrar så att jag kunnat få detta intresse så starkt att jag nu tar mig igenom de tunga perioderna och kan se framåt på allt positivt som även kommer med ägande av en egen häst. Men samtidigt kan det vara väldigt tungt att äga häst själv trots att man även ser det positiva.

Listan kan göras lång för vad en häst kräver och behöver för att må bra. Men samtidigt så skänker hästen även tillbaka så mycket när samspelet fungerar. Det måste vara dessa stunder som får en att fortsätta trots tunga dagar. Jag har ägt Prinsen sedan han var just över 1 år och jag har varit med och dels tagit hand om hans mamma sedan han låg i Maybes mage och man kunde känna hans små sparkar när Maybe åt sitt eftermiddagskraftfoder. Det finns ett band mellan oss som är svårt att förklara.

Ibland har Prinsen betett sig så jag trott att han saknat en skruv och varit knäpp men sen blommar han fram och visar sin fina personlighet och charm. Han kan charma de flesta och han är otroligt mysig nu när han kommit över sin värsta trotsålder (hoppas jag). Prinsen är nu 4 år i vår och när han var 1,5-2 år var han som värst; han kunde springa iväg med mig, jag hängde i grimskaftet bakom honom in från hagen, han knockade mig med sitt huvud, han var allmänt crazy, stegrade, sparkade, kunde inte stå still och var allmänt otålig. Vilken har varit den värsta åldern hos era hästar? Är jag och Prinsen inne i någon smekmånad nu där det snart kommer bakslag eller ska man tro att den värsta åldern är passerad?

Detta blev ju ett väldigt blandat inlägg med mycket tankar och funderingar kring hur det är att äga häst, support hemifrån och hästens beteende som väger upp för de tunga dagarna.

IMG_0043Så söt som bara Tanja kunde vara; min bästa vän oavsett vad genom mina tonår.

Varje dag är en övning

Den bästa träningen från marken som man kan göra, enligt mig, är den träningen man gör när man hanterar sin häst dagligen. Hur många eller avancerade övningar man gör från marken vid en viss tidpunkt spelar ingen roll om man inte underhåller dessa övningar varje dag i den dagliga hanteringen. Allt som man tränar vid vissa tillfällen bör alltid gälla dagligen, oavsett vad man gör eller var man är. Jag själv tänker alltid på detta när jag hanterar Prinsen, oavsett om jag tar in honom från hagen eller ställer upp honom i stallgången. Därför gör jag väldigt sällan några särskilda markövningar med honom, jag gör övningar dagligen i allt vi gör tillsammans. Den grundliga markträningen måste underhållas varje dag och det gäller att ta tag i problemen när de kommer. Busar Prinsen och missköter sig när jag tar in honom så tar jag tag i problemet direkt; om det så leder till att det tar längre tid i den dagliga hanteringen så får det göra det. Det viktigaste är att den dagliga hanteringen följer en struktur och är säker. Säkerheten kommer först av allt i markhanteringen och den hanteringen och det tänket måste alltid finnas där.

Jag tror att det är många som ser markövningar som bra övningar för att bättre kunna kontrollera och hantera sin häst men att dessa övningar och tänk tappas bort i vardagen och då ramlar man tillbaka i det gamla. Hur ser ni på markhantering och övningar? Gör ni några speciella övningar eller lägger ni in markövningar i den dagliga hanteringen som mig?

IMG_0884

Tillväxten på hovarna står still

Prinsens hovar hade knappt växt något alls sen sist. Det fanns nästan inget att ta bort; mest bara forma till hovarna. Men Prinsen verkar i alla fall trampa ner relativt rakt på sina hovar för de var varken mer slitna på in- eller utsidan. Och det är ju alltid bra. Hovarna formades mest till på bredden och längst fram där de börjat flyta ut lite. Annars var det inte mycket att göra.

Men min barfotahovslagare ville mena att tillväxten av hovarna ofta stannar av lite på vintern och kommer igång igen till våren. Vanligtvis brukar tillväxten avta vid november-december men i år är det tydligen rätt sent; december-januari. Jag kan ge extra biotin om jag vill men det är inte nödvändigt eftersom tillväxten kommer komma igång snart igen. Men något som man får akta sig för när man köper biotin är att se till så det inte innehåller en massa socker. För socker är inte bra för hästar…tycker jag i alla fall.

Något som jag däremot ser att jag måste göra är att ta bort flikarna som står rätt ut vid ballarna. Det är ju inget skadligt men det stör mig något enormt. Tycker inte alls om när det sticker ut sådana flikar. Så imorgon åker saxen fram!

20140131-201914.jpg
Prinsens höger fram

20140131-201933.jpg
Prinsens höger bak

Jämförelse av hovar

Det har blivit mycket barfota hovar den senaste tiden på den här bloggen men jag tyckte att det skulle vara intressant att se skillnaden på Prinsens hovar från när jag köpte honom och nu. Så här kommer två jämförelsebilder under varandra. Den övre är från när jag hade relativt nyköpt honom och den nedre är tagen för bara en vecka sen. Det står dock verkning på schemat på fredag så då får han lite behövlig manikyr/pedikyr.

DSC01141Prinsens hovar 2011

IMG_4194

Prinsens hovar 2014
Prinsen har i alla fall inte bytt benställning, mer än att han ställt det andra frambenet framför det andra. Han står alltid sådär, helt ojämt med hovarna och bakhovarna pekar lite utåt…

Dubbade barfotaboots för bästa fästet

Jag skrev inte det tidigare, men de boots som Dixie har på sig när vi rider på vintern eller som hon har på sig i hagen när det är halt är dubbade. De är inlämnade till en gummiverkstad som dubbat de med riktigt feta dubb. Fästet i dessa bootsen är oslagbart! Fästet med dessa boots slår vanliga broddar som man har i järnskor många gånger om. Dock får man akta sig om man skulle bli trampad, för det skulle inte vara roligt utan stålhätta. Man får dock även akta när man vänder hästen i stallgången, för då kan dubbarna vridas ur. Så vi brukar alltid vända Dixie åt rätt håll innan vi sätter på bootsen om vi ska ut och rida till exempel så att man slipper vända henne med bootsen på. Det finns ju andra sorters boots också som man kan använda på vintern som är förberedda med broddhål, men detta alternativ är helt fenomenalt för optimalt fäste på halt underlag.

20140128-213726.jpg

Intressanta tankar kring barfotaboots

Jag läste ett inlägg på en blogg där det var skrivet väldigt intressant om barfotaboots.

Jag själv och min pappa har blivit tvungna att börja använda barfotaboots, vare sig vi vill eller inte i stort sett. Dixie blev halt och hade problem med sin stråle och sina hovar. Så det blev kort och gott att ta av henne skorna för att låta hennes hovar bli så naturliga som möjligt. Att sko med ringsko eller dylikt var inget som vi tyckte lät som ett bra alternativ då det hämmar hoven ännu mer än vanliga skor. Så hon har nu gått barfota i snart 3 år och bytt vinkel på hovarna flera gånger. I början när hennes hovar inte var vana att gå utan skor så ömmade hon och var tvungen att ha barfotaboots om man skulle rida ut där det var lite ojämnt eller grus. Nu däremot så kan hon gå i stort sett överallt utan sina barfotaboots men däremot så har hon sina barfotaboots på sig i hagen och när vi rider ut när det är glashal is ute. Annars är det Bambi-på-hal-is.

Men i alla fall! Det som jag tyckte var så intressant med detta inlägg som också är det som jag tycker är viktigt med barfotaverkning är vinkeln, överrullningen och friheten som skapas. Vinkeln och överrullningen störs dock av barfotabootsen, vill de mena i inlägget. Och det kan jag hålla med om. Men det var också intressant det som skrevs som jämförelse; om man jämför om man själv går ut och springer med ett par nya skor och hur fötterna känns efter det. Jag tror att det kan vara likadant för hästarna och att det därför krävs en tillvänjningsperiod. Dixie har haft en lång och långsam tillvänjning och har inga som helst problem att gå med sina boots nu. Däremot känns det alltid bäst när hon får gå utan; alltså helt barfota. Hon går ju dock bara med bootsen när vi rider (ibland numer) eller när det är ishalka i hagen, så mestadels går hon utan sina boots och därmed får hon gå på den rätta vinkeln och överrullningen och hoven lämnas fri att röra sig som den vill i stegen.

IMG_4194Prinsens barfotahovar. De har dock aldrig mött ett par barfotaboots…

Lite bilder tagna inne i stallet

Jag är så glad att jag fick mammas gamla blixt som hon hade till sin medeltida systemkamera. Den passar och fungerar även på min systemkamera, vilket jag tycker är helt otroligt! Men ingen är gladare än jag. Jag har tidigare inte kunnat ta bra bilder i stallet på grund av att det är för mörkt. Men med denna blixten så kan jag ställa in hur skarpt den ska lysa och därmed ta någorlunda bra bilder även inne i stallet. Superkul är ju det! Jag ska testa att ta några bilder i ridhuset också någon dag framöver. Spännande att se om det går lika bra också!

Den här dagen blev det i alla fall bara några enstaka bilder där jag testade blixten. Nu när jag kollat igenom bilderna tycker jag det är fantastiskt hur blank Prinsen är. Han har aldrig varit såhär blank tidigare! Och jag gör inget speciellt med hans päls. Jag borstar honom inte ens så mycket varje dag… *skäms* Jag brukar bara borsta av honom med “Magic brush” och sen med rotborste under sadeln, benskydden samt ansiktet i stort sett.

IMG_4188Titta inte på mig när jag äter…

IMG_4191

IMG_4198

IMG_4203

IMG_4205På denna bilden ser man verkligen hur blank han är, speciellt över virvlarna i bogen och vid flanken.