Framsteg i vår kommunikation

I lördags så drog jag fram bron i ridhuset igen för att fortsätta vårt arbete med att få upp bakbenen på den samtidigt med frambenen. Det var inga som helst problem att få Prinsen att ställa sig på bron med frambenen. Men bakbenen däremot… Bron är endast 120 cm lång och Prinsen är väl 140-145 cm lång. Så det krävdes alltså att han skulle ställa bakbenen mer in under sig än vanligt för att få upp bakbenen på bron.

Vi började med att skritta fram, sedan släppte jag lös honom så han fick springa av sig lite. Han rullade som vanligt och spratt sedan i väg i bockar och bakutsparkar. Men det höll bara i sig i två varv sedan tyckte han att det räckte. Så då tog jag på honom grimman igen och började med att gå upp med frambenen på bron. När han väl stod med frambenen på bron så tog vi ministeg fram så att han ställde sig längst fram med framhovarna. Detta tyckte han dock var lite tramsigt; varför ta små steg när man kan ta ett bamsekliv och slippa stå på det där äckliga? Så varje gång han gick av bron tog jag honom på en liten volt runt mig och han fick trava runt. Prinsen är väldigt lat av sig, så efter ca 3 varv ser man på honom att han vill sakta av, så då får han springa 1-2 varv extra bara för att det ska vara en “bestraffning” för honom. Direkt efter att han fått trava runt på volten bad jag honom att gå upp på bron igen. När han väl stod där fick han klapp i pannan och kli på halsen (som han älskar). Inget godis här, bara beröring som belöning och det behövs inget mer. Så han började till slut gilla läget med att stå med frambenen på bron.

Efter att vi hållit på ett tag så kom en stallkompis in i ridhuset. Prinsen stod då med frambenen på bron och vi stannade där medan jag stod och pratade med min stallkompis. Prinsen höll på och tramsade sig; bet i grimskaftet, skulle puffa på mig osv. så jag stod bara där och retades tillbaka tills han skulle ledsna. Och hipps vipps så stod Prinsen med bakbenen på bron också! Hur det gick till vet jag inte! Men hur som helst så stod han där! Han fick massa klappar och beröm då och han verkade känna sig som en kung.

Stallkompisen gick i alla fall efter ett tag och vi fortsatte ett tag till efter det för att få upp bakbenen på bron på lite mer kommando. Så vi gick runt, upp med frambenen, ställde frambenen så långt fram som möjligt och sedan tryckte jag lite på bakbenen för att få honom att gå upp med de på bron och efter några försök så stod han där igen! Och han verkade inte ha något emot det eftersom jag till och med kunde backa bak för att ta ett kort på honom när han stod där. Lilla gullehästen. Efter detta så slutade vi genast eftersom vi hade uppnått dagens mål: att få upp bakbenen på bron samtidigt som frambenen! Att få det på kommando mer korrekt och snabbare får vi ta en annan dag.

IMG_3691Såhär mycket partiklar är det visst i luften i ridhuset efter att Prinsen bockat runt som en tok.

IMG_3696Bäst att spana in vad det är för konstigt på marken, kanske man kan äta den?

IMG_3697Duktig häst med alla fyra på bron.

IMG_3699Duktig häst. Han stod till och med still så jag kunde backa bak och ta ett bildbevis!

Smygtitt på dagens prestation

Det enda jag kan säga just nu är wow. Wow, vilken häst jag har. Inte för att han är bättre än någon annan häst egentligen men han överraskar när man minst anar det. Det tog ett bra tag innan det gick men till slut så stod han där! Jag återkommer imorgon mer utförligt om passet idag för nu ska jag hoppa i duschen och sen ska vi bege oss mot Malmö för att äta middag hos svärföräldrarna.

IMG_3697

Ytterligare Horse Agility

I onsdags så körde jag och Prinsen ytterligare lite horse agility. Han tyckte det var lika kul då som han gjorde dagen innan. Jag skrittade som vanligt fram honom och sedan släppte jag honom i ridhuset så han fick busa av sig lite. Han börjar faktiskt att lugna sig så smått nu efter sin vintervila. Han verkar ha fått springa av sig det värsta. Det mesta han gjorde var att trava runt och ta några galoppsprång; sen var det nog och han kom fram till mig igen. Det ska bli roligt att sätta igång ridningen snart igen också. Det känns som att vi har kommit varandra ännu ett snäpp närmare nu efter att vi börjat lite smått med horse agility. Jag vill inte mena att vi gör något speciellt när jag säger att vi kört horse agility; eftersom det enda vi gjort är markövningar på ett lite mer kreativt sätt. Jag blev inspirerad av klippet jag såg och har kört på lite efter det. Jag har egentligen väldigt svårt att kategorisera mig själv i fack som natural horsemanship, horse agility, osv. Utan anser mest att jag har en bra kommunikation med min häst; jag försöker att läsa av vad hästen har att säga mig och jag försöker att kommunicera tillbaka.

När jag köpte Prinsen som 1-åring var planen att rida in honom, tävla lite och sen sälja. Nu är han dock mitt allt och får mig alltid på bra humör, så hur ska jag någonsin kunna sälja honom? I dagsläget finns inte det på världskartan. När jag hade min ponny, Tanja, så lovade jag henne att jag aldrig skulle sälja henne och att hon skulle få vara med mig till slutet. Det fick hon också. Men något sådant kan jag dock inte lova Prinsen. Däremot som det ser ut nu så är en försäljning låååångt borta. Han är så go min lilla Prins. När jag kom hem från “jullovet” hemma i Norrbotten så var det som att Prinsen blev glad av att se mig igen. Jag gick ut till han i hagen och kramade om hans huvud och han bara myste tillbaka. Han gjorde inget för att jag skulle sluta krama om hans huvud, han hade liksom inget emot det. Som andra hästar kanske hade haft.

Hur som helst så utvecklade vi vår horse agility lite. När vi gick under presenningen så testade jag att stanna mitt i, alltså med presenningen på halsen/ryggen och det gjorde han utan att blinka. Tidigare så har han helst velat gå snabbt igenom presenningen för att “faran” ska vara över så snabbt som möjligt. I onsdags så stannade han dock helt lugnt utan att tycka det var obehagligt. Så vi stod där och klappade lite på halsen och på presenningen.

Bommarna utvecklade vi lite genom att även göra sidepass från mitten och ut. Det var han lite skeptisk till men gjorde det glatt sen. Vi har tränat en del på att gå undan från tryck tidigare men just sidepass har vi inte gjort särskilt (läs: inte alls) mycket. Det har varit väldigt intressant att se hur mycket Prinsen ändå lyssnar på mina kommandon nu när vi gjort lite annorlunda övningar. När vi gått in över bommarna, stannat, backat, gått sidepass mm. så har han lyssnat nästan på millimetern för var jag vill han ska ställa ner (om än det blivit lite snedsteg).

Det enda som vi inte kunnat utveckla som jag hade velat är bron; där vill jag att han ska stanna med både fram- och bakbenen på bron. Just nu så går han bara upp med frambenen på bron och sen när man går över bron så är den så pass “liten” (ca 120 cm) att han bara tar ett kliv med det ena bakbenet på den och sen är han över. Nästa steg är helt enkelt att han ska upp med båda bakbenen på bron. Jag tror att detta kan hjälpa oss i lastningen också. Kan jag kontrollera hans bakben att gå upp på en liten bro och stanna så borde jag kunna kontrollera honom att gå in i transporten för att stanna. Så här följer det en fortsättning.

IMG_0781En liten tanig Prins för 1,5 år sen.

Prinsen har fått prova på lite Horse Agility

Igår så ställde jag upp lite olika hinder i ridhuset så att vi kunde prova på lite mer horse agility. Jag blev väldigt inspirerad och peppad av klippet jag la upp tidigare här på bloggen så igår påbörjade vi lite träning. Jag valde att endast prova på ett par enstaka hinder eftersom att det är första gången vi gör det och för att jag var ensam och inte ville släpa på så mycket saker runt ridhuset. Men framför allt för att det inte skulle bli övermäktigt för Prinsen att ta in. Men Prinsen verkade hur som helst tycka att det var skoj!

De hinder som vi provade på var: bro, att göra en åttvolt runt två koner, gå under en presenning mellan två hinderstöd samt gå mellan och över två bommar. Det som jag blev mest imponerad över var att han utan tvivel gick under presenningen. Tidigare när vi gjort detta så har presenningen var upphöjd så den lägsta punkten på presenningen varit cirka 1-1,2 meter från marken medan jag idag satte den överst i hinderstöden så det endast var ca 1 dm till marken. Han tvekade inte många sekunder innan han sänkte huvudet och följde med mig under presenningen. Detta gjorde vi även i slutet utan grimskaft.

Att gå över en bom, stanna, och sen backa tillbaka var inga som helst problem. Det var inte heller några problem att gå mellan två bommar, stanna och backa ut. Prinsen brukar vanligtvis vara ganska klumpig på foten när det kommer till bommar. Men idag lyssnade han riktigt bra på mig och stannade när jag bad om det och gick fram när jag bad om det. Jag tror att vi två tillsammans måste ha något att fokusera på för att kunna synka; annars blir allt bara pannkaka eller något mittemellan. Så idag med några hinder att fokusera på så tycker jag att vi tog ett steg fram i vår kommunikation. Det blir väldigt tydligt när man har ett hinder framför sig att ta sig igenom om kommunikationen fungerar eller inte. Fungerar inte kommunikationen så får man jobba på det. För mig räcker det oftast att jag bara bestämmer mig så följer Prinsen på. Har jag rätt utstrålning/inställning så fungerar det mesta. Ibland när vi har åkt iväg med transporten eller liknande på saker som vi vanligtvis inte gör så brukar jag ha ett litet pepptalk med mig själv innan så jag utstrålar rätt energi till Prinsen; för då vet jag att allt går. Och tror jag att allt går; då går det mesta också. Prinsen är ett flockdjur och följer sin ledare, så det är bäst att vara en bra ledare så han vet att det bara är att följa med för att allt ska gå bra.

Sedan gick vi som sagt även över bro (som bestod av en EU-pall med brädor över). Den var han nog mest skeptisk mot. Eller skeptisk; han tyckte nog att det var onödigt att gå där när han kunde gå på sidan om! Men tillslut så gick han upp på den. Dock är den så liten så det är svårt att få honom att gå på den med alla fyra benen. Han lyckas nästan varje gång missa den med något ben… Suck. Han behöver bara ta ett steg på den så har han gått över den. Men i och med detta så tränade vi på att stanna på den med frambenen för att sedan ta små steg fram så han stod så långt fram som möjligt med frambenen. Dock följde inte bakbenen med upp på bron ändå trots att han stod längst fram. Så vårt nästa steg på bron är att få upp bakbenen med tänkte jag. Men för att det ska gå får vi nog träna lite till. Men det ska vi väl klara!

Det sista vi testade på var att göra en åttvolt runt två koner med mig i mitten där jag guidar honom runt konerna. Jag fick tänka till lite i början hur jag skulle få honom att gå runt mig i en åttvolt men efter ett varv åt fel håll så fattade även jag, haha. Men det gick i alla fall hyfsat bra med tanke på att vi aldrig gjort något sånt här tidigare. Men jag tror att det var väldigt nyttigt för oss båda två. Allt arbete från marken kommer vi att få igen i ridningen men även senare när vi ska börja lastträna.

Prinsen laddar inför horse agility och Otis (katten) inspekterar så att hindren är ok.

20140106-215628.jpgBro, åttvolt runt två koner, presenning, katt, hästrumpa.

20140106-215641.jpgPrinsen chillar lös innan vi satte igång. Han fick chansen att springa av sig innan; vilken han också tog.
Bommarna vi gick genom och över syns också där.

Horse Agility

Hur härligt såg inte det här ut då? Det är så jag blir sugen att testa lite sånt här med Prinsen någon dag. Vi har dock redan gått över bro (men inte så hög som i klippet), öppnat grindar, gått under och över presenning och genom klippta duschdraperier. Men det skulle ju vara kul att göra det lite mer “allvarligt” i träningssyfte, utmana Prinsen lite. Tidigare har vi mest bara nosat på det, gjort det enkelt. Men det är väl det första steget. Prinsen är dock totalt orädd för nya konstiga saker. Han tycker det bara är kul. Så det här kanske skulle vara något att träna med Prinsen så han får tänka lite. Så slipper han kanske hitta på massa bus och kan fokusera på något produktivt istället.

Jaja, vi får se hur det blir. Men kolla in klippet nedan i alla fall. Ser helhärligt ut!