Alla växer vi upp någon gång?

Idag hände något nytt. Jag trodde inte det var sant vad som hände idag. Min lilla häst brukar nämligen vanligtvis vara en buse. Han kan hitta på lite vad som helst. Man vet aldrig riktigt vad han har tänkt att hitta på men något hittar han alltid på. Busar han inte till det med bockar och bakutsparkar så biter han i grimskaftet när man leder honom eller tuggar på det mesta som finns i närheten och inte sitter fast. Men hur som helst så överraskade han otroligt mycket idag! Och han överraskade på ett positivt sätt! Det brukar han oftast inte göra tyvärr… Men idag hände det!

Han gjorde inget bocksprång, japp eller bakutspark idag på vår promenad! Han gjorde inget dumt alls faktiskt. Minst en “headbang” brukar han få till på våra promenader i alla fall. Men inte ens en sådan gjorde han idag.

Jag hoppas att han har börjat växa upp lite. Han blir ju trots allt 4 år om ca 2-3 veckor. Den som tror att det är en barnlek att äga unghäst borde testa på en påhittig och envis Prins… Han har genom sina fyra år inte alltid varit en dans på rosor. Eller så har han varit just det, en dans på rosor med väldigt vassa taggar på vissa ställen. Det är inte alltid lätt. Men det enda som går att göra är att fortsätta kämpa eller ge upp. Och än så länge så fortsätter vi att kämpa. Kanske att allt mitt kämpande får utdelning nu/snart?

IMG_4368

Varje dag är en övning

Den bästa träningen från marken som man kan göra, enligt mig, är den träningen man gör när man hanterar sin häst dagligen. Hur många eller avancerade övningar man gör från marken vid en viss tidpunkt spelar ingen roll om man inte underhåller dessa övningar varje dag i den dagliga hanteringen. Allt som man tränar vid vissa tillfällen bör alltid gälla dagligen, oavsett vad man gör eller var man är. Jag själv tänker alltid på detta när jag hanterar Prinsen, oavsett om jag tar in honom från hagen eller ställer upp honom i stallgången. Därför gör jag väldigt sällan några särskilda markövningar med honom, jag gör övningar dagligen i allt vi gör tillsammans. Den grundliga markträningen måste underhållas varje dag och det gäller att ta tag i problemen när de kommer. Busar Prinsen och missköter sig när jag tar in honom så tar jag tag i problemet direkt; om det så leder till att det tar längre tid i den dagliga hanteringen så får det göra det. Det viktigaste är att den dagliga hanteringen följer en struktur och är säker. Säkerheten kommer först av allt i markhanteringen och den hanteringen och det tänket måste alltid finnas där.

Jag tror att det är många som ser markövningar som bra övningar för att bättre kunna kontrollera och hantera sin häst men att dessa övningar och tänk tappas bort i vardagen och då ramlar man tillbaka i det gamla. Hur ser ni på markhantering och övningar? Gör ni några speciella övningar eller lägger ni in markövningar i den dagliga hanteringen som mig?

IMG_0884

Framsteg i vår kommunikation

I lördags så drog jag fram bron i ridhuset igen för att fortsätta vårt arbete med att få upp bakbenen på den samtidigt med frambenen. Det var inga som helst problem att få Prinsen att ställa sig på bron med frambenen. Men bakbenen däremot… Bron är endast 120 cm lång och Prinsen är väl 140-145 cm lång. Så det krävdes alltså att han skulle ställa bakbenen mer in under sig än vanligt för att få upp bakbenen på bron.

Vi började med att skritta fram, sedan släppte jag lös honom så han fick springa av sig lite. Han rullade som vanligt och spratt sedan i väg i bockar och bakutsparkar. Men det höll bara i sig i två varv sedan tyckte han att det räckte. Så då tog jag på honom grimman igen och började med att gå upp med frambenen på bron. När han väl stod med frambenen på bron så tog vi ministeg fram så att han ställde sig längst fram med framhovarna. Detta tyckte han dock var lite tramsigt; varför ta små steg när man kan ta ett bamsekliv och slippa stå på det där äckliga? Så varje gång han gick av bron tog jag honom på en liten volt runt mig och han fick trava runt. Prinsen är väldigt lat av sig, så efter ca 3 varv ser man på honom att han vill sakta av, så då får han springa 1-2 varv extra bara för att det ska vara en “bestraffning” för honom. Direkt efter att han fått trava runt på volten bad jag honom att gå upp på bron igen. När han väl stod där fick han klapp i pannan och kli på halsen (som han älskar). Inget godis här, bara beröring som belöning och det behövs inget mer. Så han började till slut gilla läget med att stå med frambenen på bron.

Efter att vi hållit på ett tag så kom en stallkompis in i ridhuset. Prinsen stod då med frambenen på bron och vi stannade där medan jag stod och pratade med min stallkompis. Prinsen höll på och tramsade sig; bet i grimskaftet, skulle puffa på mig osv. så jag stod bara där och retades tillbaka tills han skulle ledsna. Och hipps vipps så stod Prinsen med bakbenen på bron också! Hur det gick till vet jag inte! Men hur som helst så stod han där! Han fick massa klappar och beröm då och han verkade känna sig som en kung.

Stallkompisen gick i alla fall efter ett tag och vi fortsatte ett tag till efter det för att få upp bakbenen på bron på lite mer kommando. Så vi gick runt, upp med frambenen, ställde frambenen så långt fram som möjligt och sedan tryckte jag lite på bakbenen för att få honom att gå upp med de på bron och efter några försök så stod han där igen! Och han verkade inte ha något emot det eftersom jag till och med kunde backa bak för att ta ett kort på honom när han stod där. Lilla gullehästen. Efter detta så slutade vi genast eftersom vi hade uppnått dagens mål: att få upp bakbenen på bron samtidigt som frambenen! Att få det på kommando mer korrekt och snabbare får vi ta en annan dag.

IMG_3691Såhär mycket partiklar är det visst i luften i ridhuset efter att Prinsen bockat runt som en tok.

IMG_3696Bäst att spana in vad det är för konstigt på marken, kanske man kan äta den?

IMG_3697Duktig häst med alla fyra på bron.

IMG_3699Duktig häst. Han stod till och med still så jag kunde backa bak och ta ett bildbevis!

Smygtitt på dagens prestation

Det enda jag kan säga just nu är wow. Wow, vilken häst jag har. Inte för att han är bättre än någon annan häst egentligen men han överraskar när man minst anar det. Det tog ett bra tag innan det gick men till slut så stod han där! Jag återkommer imorgon mer utförligt om passet idag för nu ska jag hoppa i duschen och sen ska vi bege oss mot Malmö för att äta middag hos svärföräldrarna.

IMG_3697

Belöningssystem för mina hästar

Det värsta jag vet är en häst som tigger och är ouppfostrad. Min ponny Tanja var rätt charmig när hon tiggde; hon nickade. Så det lekte jag med en del. Men hon tiggde trots allt. Men det är egentligen inte så charmigt med hästar som tigger. Och det finns inget (i mina ögon) nyttigt med att ge sin häst en massa godis, äpple, morötter mm. Tanja fick fång, om än jag inte skyller det på godis eller dylikt men det är ju onödigt att tillföra mer socker och protein till hästens dagsintag än vad som behövs och är nödvändigt. Varför Tanja fick fång är en helt annan historia. Det enda jag vill poängtera är att om man har en balanserad foderstat till hästen så behövs det inte något mer än det som hästen får i sig via den. Allt utöver foderstaten är överflöd. Så det är absolut inget som man behöver ha dåligt samvete över; att hästen inte får lite gotta.

Prinsen får aldrig godis från handen, varken hästgodis, äpplen eller morötter. När han fick två örtgodisar av veterinären när han skulle vaccineras sist så visste han knappt vad det var. Och det anser jag är bra; det han inte vet kan han inte må dåligt över. Alltså om han inte är medveten om vad godis mm. är så är det inget han lider av att inte få. Det enda som Prinsen får i överflöd är klapp och mys. Denna teori som jag har fick ytterligare stöd när jag var i Texas och hade en kurs där vi red in unghästar; min lärare i den kursen tyckte att det bästa man kunde göra med en häst för att belöna den var att klappa den. Han menade i stort sett att hästar är flyktdjur och genom beröring som visar att vi inte kommer skada dem visar på att vi är pålitliga och gör att hästen känner tilltro och slappnar av och därmed mår bra i vårt sällskap och vår beröring. Jag tror i många fall det är vi som människor som mår bra av att ge godis åt våra djur. Mitt belöningssätt är i alla fall att klappa eller klia Prinsen.

IMG_0652Den bästa belöningen som finns; närhet och beröring.

Ytterligare Horse Agility

I onsdags så körde jag och Prinsen ytterligare lite horse agility. Han tyckte det var lika kul då som han gjorde dagen innan. Jag skrittade som vanligt fram honom och sedan släppte jag honom i ridhuset så han fick busa av sig lite. Han börjar faktiskt att lugna sig så smått nu efter sin vintervila. Han verkar ha fått springa av sig det värsta. Det mesta han gjorde var att trava runt och ta några galoppsprång; sen var det nog och han kom fram till mig igen. Det ska bli roligt att sätta igång ridningen snart igen också. Det känns som att vi har kommit varandra ännu ett snäpp närmare nu efter att vi börjat lite smått med horse agility. Jag vill inte mena att vi gör något speciellt när jag säger att vi kört horse agility; eftersom det enda vi gjort är markövningar på ett lite mer kreativt sätt. Jag blev inspirerad av klippet jag såg och har kört på lite efter det. Jag har egentligen väldigt svårt att kategorisera mig själv i fack som natural horsemanship, horse agility, osv. Utan anser mest att jag har en bra kommunikation med min häst; jag försöker att läsa av vad hästen har att säga mig och jag försöker att kommunicera tillbaka.

När jag köpte Prinsen som 1-åring var planen att rida in honom, tävla lite och sen sälja. Nu är han dock mitt allt och får mig alltid på bra humör, så hur ska jag någonsin kunna sälja honom? I dagsläget finns inte det på världskartan. När jag hade min ponny, Tanja, så lovade jag henne att jag aldrig skulle sälja henne och att hon skulle få vara med mig till slutet. Det fick hon också. Men något sådant kan jag dock inte lova Prinsen. Däremot som det ser ut nu så är en försäljning låååångt borta. Han är så go min lilla Prins. När jag kom hem från “jullovet” hemma i Norrbotten så var det som att Prinsen blev glad av att se mig igen. Jag gick ut till han i hagen och kramade om hans huvud och han bara myste tillbaka. Han gjorde inget för att jag skulle sluta krama om hans huvud, han hade liksom inget emot det. Som andra hästar kanske hade haft.

Hur som helst så utvecklade vi vår horse agility lite. När vi gick under presenningen så testade jag att stanna mitt i, alltså med presenningen på halsen/ryggen och det gjorde han utan att blinka. Tidigare så har han helst velat gå snabbt igenom presenningen för att “faran” ska vara över så snabbt som möjligt. I onsdags så stannade han dock helt lugnt utan att tycka det var obehagligt. Så vi stod där och klappade lite på halsen och på presenningen.

Bommarna utvecklade vi lite genom att även göra sidepass från mitten och ut. Det var han lite skeptisk till men gjorde det glatt sen. Vi har tränat en del på att gå undan från tryck tidigare men just sidepass har vi inte gjort särskilt (läs: inte alls) mycket. Det har varit väldigt intressant att se hur mycket Prinsen ändå lyssnar på mina kommandon nu när vi gjort lite annorlunda övningar. När vi gått in över bommarna, stannat, backat, gått sidepass mm. så har han lyssnat nästan på millimetern för var jag vill han ska ställa ner (om än det blivit lite snedsteg).

Det enda som vi inte kunnat utveckla som jag hade velat är bron; där vill jag att han ska stanna med både fram- och bakbenen på bron. Just nu så går han bara upp med frambenen på bron och sen när man går över bron så är den så pass “liten” (ca 120 cm) att han bara tar ett kliv med det ena bakbenet på den och sen är han över. Nästa steg är helt enkelt att han ska upp med båda bakbenen på bron. Jag tror att detta kan hjälpa oss i lastningen också. Kan jag kontrollera hans bakben att gå upp på en liten bro och stanna så borde jag kunna kontrollera honom att gå in i transporten för att stanna. Så här följer det en fortsättning.

IMG_0781En liten tanig Prins för 1,5 år sen.