Under igångsättning

Senaste veckan har jag promenerat med Prinsen för att mjukt börja sätta igång honom. Han har samlat på sig så mycket energi att han knappt vet var han ska ta vägen. Han är otroligt enerverande när man promenerar med honom eftersom han hela tiden måste hitta på något; finns det ingen häst han kan reagera på och hoppa iväg från eller efter så ska han nafsas och bitas i jacka och grimskaft… Detta är inte uppskattat men det är bara att gilla läget och fortsätta kämpa.

Utifrån hans beteende vid våra promenader så trodde jag han skulle vara spritt språngande galen i lördags när jag tänkte att vi skulle tömköra för att kunna lägga in lite trav utan att riskera mitt liv. Eller, hmm…jag var rädd för mitt liv ändå! Så jag tog ridhjälmen på och gick iväg till ridhuset med honom. Vi var ensamma där och promenerade fram. Sedan när jag skulle släppa ut honom på tömmen var jag mer än misstänksam på att han skulle rusa iväg i räsergalopp och dra bockserie efter bockserie. Men icke! Han gick snällt ut på tömmen och lyssnade på minsta lilla vink. Har nog sällan haft sån kontakt vid tömkörning tidigare. Han lyssnade fram och han lyssnade tillbaka. Vi gick på volt, längs spåret och gjorde åttvolter; helt bekymmersfritt. Fantastiska häst.

Det här vill jag lägga på minnet (mitt minne) för att kanske även nästa gång få en sådan fantastiskt känsla:
1. Håll lagom tryck framåt så att inte tömmarna glappar för mycket och därmed ger honom chans att smita in eller ut från volten.
2. Ha inte för långa tömmar, utan gå hellre på en liten volt innanför hans volt för att kunna hålla jämnt tryck i båda tömmarna.
3. Ge honom fullt fokus under hela tömkörningen.
4. Glöm inte spöet (och leta rätt på ditt eget!)

Det bör understrykas här att detta endast är mina egna reflektioner kring vår tömkörning. Jag har aldrig tagit en endaste lektion i tömkörning (utom möjligtvis om vi gjorde det på ridskolan för typ hundra år sen) så allt är självlärt och kanske inte “by the book”. Men vi kämpar på och båda verkar tycka det är roligt.

Over and out.

20150119-075104.jpg

Tankeställare

När allt inte går som planerat kan livet känns tufft, väldigt tufft och nästan omöjligt att bestiga. Men om man tänker lite större än till bara sitt eget liv så blir det väldigt mycket lättare att få perspektiv och uppskatta det som man verkligen har. I ens eget perspektiv kanske situationen känns kass men i det stora hela så är den egentligen rätt bra. Man vänjer sig att leva på ett visst sätt och ibland kan det vara svårt att välja bort eller vänja om sig till en annan situation. Men ingenting är omöjligt och med rätt inställning kommer det inte vara så kasst ändå, bara annorlunda. Kanske mer tidskrävande, men samtidigt billigare.

Något jag är väldigt tacksam över att ha i mitt liv är följande:

20141025-151955.jpg
Han är en underbar varelse som ger min själ glädje, även regniga och blåsiga dagar då man är trött, blöt och kall. Det är ren lyx att få vara hos honom varje dag.

20141025-153449.jpg
Även dessa gossar är lyx i vardagen.

3-årstest

Mitt mål när jag köpte Prinsen var att rida 3-årstestet och kanske några tävlingar därefter för att sedan sälja honom. Men nu, efter att ha varit med sen han låg i sin mammas mage, har jag inte hjärta att sälja honom. Jag har insett att jag är för blödig för att kunna jobba med hästar. Prinsen är min ögonsten och står mig väldigt nära. En gång i tiden hade jag däremot en vilja och önskan av att jobba med hästar på heltid. Men ärligt talat så skulle jag aldrig klara av det. Hästar är mitt allt, min passion; men inget som man spelar med och försöker att sälja för högst summa möjligt. Jag tror aldrig heller att jag kommer kunna ta en häst till högsta nivå om den inte vill det. Allting handlar om samarbete mellan häst och ryttare.

Prinsen; han har blivit min ögonsten. Och jag vet att jag inte kommer kunna ta hand om honom hela hans liv, men jag vet även att det är värt att kämpa så länge det är möjligt. Sen när tiden är inne så vet jag även att det kommer att finnas en ny underbar ryttare som kan ta hand om honom. Det vet jag. Han är snäll, oftast, har ett fantastiskt steg, är mysig och lätt att tycka om. Det kommer att finnas någon för honom där även om han inte har gått 3-årstestet med högsta poäng.

IMG_4404This is life.

Ibland undrar jag om man som hästägare verkligen är riktigt riktig

Att äga häst är ju verkligen underbart, verkligen. Men samtidigt kan det vara enormt påfrestande vissa stunder eller perioder i livet. Det är inte alltid en dans på rosor. Ibland kan jag bli så hemsjuk att det är hemskt. Jag läste ett inlägg på en blogg här där de skrevs om hur mycket som man behöver tänka på när man äger en egen häst och att det i stort sett inte fungerar utan stöttande och intresserade föräldrar och det är ju verkligen sant. Jag har alltid under min uppväxt haft enormt stöttande och hjälpande föräldrar som har gjort i stort sett allt för att underlätta om det har behövts. Det har varit guld värt. Men jag har aldrig uppskattat det så mycket som jag gör nu när jag är 140 mil hemifrån och i stort sett aldrig får någon hjälp i stallet. Visst har jag min underbara stallkompis men det blir aldrig samma sak som att ha sina föräldrar som man kan bolla idéer med och få hjälp av när det verkligen behövs. Dock när jag var yngre så hade det ju aldrig varit möjligt att ha häst om mina föräldrar inte velat det. Nu är jag enormt tacksam att jag har haft stöttande föräldrar så att jag kunnat få detta intresse så starkt att jag nu tar mig igenom de tunga perioderna och kan se framåt på allt positivt som även kommer med ägande av en egen häst. Men samtidigt kan det vara väldigt tungt att äga häst själv trots att man även ser det positiva.

Listan kan göras lång för vad en häst kräver och behöver för att må bra. Men samtidigt så skänker hästen även tillbaka så mycket när samspelet fungerar. Det måste vara dessa stunder som får en att fortsätta trots tunga dagar. Jag har ägt Prinsen sedan han var just över 1 år och jag har varit med och dels tagit hand om hans mamma sedan han låg i Maybes mage och man kunde känna hans små sparkar när Maybe åt sitt eftermiddagskraftfoder. Det finns ett band mellan oss som är svårt att förklara.

Ibland har Prinsen betett sig så jag trott att han saknat en skruv och varit knäpp men sen blommar han fram och visar sin fina personlighet och charm. Han kan charma de flesta och han är otroligt mysig nu när han kommit över sin värsta trotsålder (hoppas jag). Prinsen är nu 4 år i vår och när han var 1,5-2 år var han som värst; han kunde springa iväg med mig, jag hängde i grimskaftet bakom honom in från hagen, han knockade mig med sitt huvud, han var allmänt crazy, stegrade, sparkade, kunde inte stå still och var allmänt otålig. Vilken har varit den värsta åldern hos era hästar? Är jag och Prinsen inne i någon smekmånad nu där det snart kommer bakslag eller ska man tro att den värsta åldern är passerad?

Detta blev ju ett väldigt blandat inlägg med mycket tankar och funderingar kring hur det är att äga häst, support hemifrån och hästens beteende som väger upp för de tunga dagarna.

IMG_0043Så söt som bara Tanja kunde vara; min bästa vän oavsett vad genom mina tonår.

Ny vecka

Ny vecka – nya möjligheter? Eller? Helgen som gick var händelserik och trevlig. Har haft besök här så vi har socialiserat oss och hittat på lite allt möjligt. Mycket trevligt var det. Men nu är det tillbaka till vardagen. Eller i alla fall tillbaka till det mer vardagliga livet. Känns inte som att det finns någon direkt vardag när man jobbar extra på kvällar, helger och ja, alla möjliga tider… Så jag jobbar idag, sen är jag “ledig” (med andra ord; arbetslös) tisdag till torsdag.

Hur som helst så ska jag hoppa i duschen nu och sen börja ta mig mot jobbet.

IMG_1655Jag vill ha vinter och snö nuuuuuu!

Massa måsten

Jaha. Ny dag igen. Vad händer idag då? Det enda jag vet är att jag har en massa måsten som måste göras. Varför är det alltid så? Alltid en massa saker som man måste göra… Det är sällan man får vara helt ledig. Om 1,5 h åker första tvättmaskinen in i alla fall. Sedan ska jag till stallet någon gång vid 15.30. Det blir att rida idag igen:) Känns spännande, nästan lite pirrigt. Han var så himla frän i måndags när jag red. Stora luftiga steg i traven. Dock var han lite stel i galoppen, men det får vi jobba vidare med.

Men det är i alla fall skönt när man betar av dagens to-do-lista. Jag har än så länge hunnit med de mest akuta och har några punkter kvar innan jag kan andas ut och åka till stallet för att slappna av hos världens mysigaste häst.

DSC00613Mys-Prinsen som bäbis

Slut på väderuppdateringar

Nu får det vara slut på väderuppdateringar. De senaste dagarna har däremot vädret varit hemskt så det har ju varit aktuellt med väderuppdateringar. Gud vet allt vad stormen Sven har lyckats åstadkomma… Så mycket skit som hänt bara på stallet. Det har hänt så mycket tråkigt att det inte är roligt längre. Jag vill inget hellre än att denna storm är över (vilket den dock är nu i stort sett, förutom all skada den orsakat) och att denna vecka tar slut. Tur då att det är söndag idag; för imorgon är jag äntligen ledig! Nu får allt gärna återgå till det “normala”… (Vad nu det normala är.)

IMG_3686Mor och son i somras.

Dagens tankar

Om man intalar sig själv att det är en bra dag idag, så känns faktiskt dagen lite bättre. Livet är inte alltid superenkelt och skoj. Men man får göra det till vad man vill att det ska vara. Ställde alarmet 05.40 igår kväll och skrev “God Morgon. Idag är en fantastisk dag!” och dagen har faktiskt varit rätt fantastisk än så länge. Den har inte varit fantastisk av någon speciell anledning, utan den har bara känts bra. En sån där dag då det känns som att inget kan få en på dåligt humör.

Ska sätta mig nu med en kaffekopp (gjord på förkokat vatten pga. bakterier i vattnet) för att se om det finns några intressanta jobb att söka. Sedan blir det att åka till stallet för att göra allt som ska göras där plus rida. Undra hur busig han är idag… :)

IMG_2010

Gandalf the White