Kontraster

Jag älskar kontrasterna i mitt liv; först säljmöte för att sedan åka till stallet för att mocka skit och slita på med allt där. Det är en helt underbar kombination och variation. Först använda hjärnan för att sedan använda kroppen och kunna släppa allt annat än hästarna för ett tag. Total sinnesro för själen.

Ett tag ville jag sysselsätta mig med hästar på heltid men jag kom rätt snabbt fram till att det inte var något för mig. Detta är en perfekt kombo.

20150217-073304.jpg

En underbar fristad

Igår var en tröttsam dag med mycket att göra och lite inspiration. Det blev inte bättre av att vi är utan bil och jag kom hem relativt sent med tåget från jobbet och att jag dessutom missade bussen 19.20 när jag skulle till stallet. Cykla var inget alternativ eftersom den stod på stallet sedan gårdagens morgonutsläpp. Detta medförde att jag var i stallet ca 19.50. Men det är ju fantastiskt att dessa djur kan skänka en sån glädje. Prinsen stod och halvsov över boxdörren och ville bara stå och mysa; så det gjorde vi. Tills jag var tvungen att mocka, fylla kraftfoder och hö, fylla vatten, sopa osv. Men hur som helst så är det sällan tungt i stallet när jag väl kommit dit. Det ger glädje till själen!

20150109-074502.jpg

Slutar aldrig förvånas

Ibland så är Prinsen riktigt duktig och överraskar stort. Igår var motivationen lika med noll och jag tog inte ens ridkläder på mig när jag åkte ut till stallet utan drog bara på mig ett par träningstights och en stor fleecetröja. Men väl på stallet fick jag dåligt samvete och bestämde mig för att rida en sväng i ridhuset barbacka. Men innan vi var klara med att slänga på täcke och träna så hade vi fått sällskap till en skrittur ute. Det är ju inget vi brukar göra vid åtta på kvällen men någon gång ska väl vara den första? Och varför inte göra det barbacka? Vad är det värsta som kan hända? Hm, rätt mycket… Hade de värsta tänkbara scenarion i tankarna och en nödlösning på eventuella problem som skulle kunna dyka upp. Men vi skrittade ut i ca 40 minuter i alla fal och Prinsen skötte sig som en dröm. Så duktig han var! Inte en endaste spark/bock eller att han blev skrämd av något.

Det märktes däremot att vi inte ridit i civilisationen tidigare då ett farthinder med väjningspliktstrianglar på marken var döläskigt. Han ville inte gå upp på kullerstenen på farthindret och han undvek även att trampa på de vita markeringarna. Stackarn. Men jag gjorde ingen sak av det då han inte gjorde någon större deal av det mer än att han inte ville gå där och för att det var första gången vi gick där. Han var hur som helst så himla duktig och det var så mysigt att vara ut på en liten kvällstur. Så efter att ha kommit till stallet helt tömd på energi och motivation så lämnade jag stallet med ett leende och fylld med positiv energi. Det är precis det här som är tjusningen med att ha egen häst!

20141030-072117.jpg

Skötare/medryttare

Det är ett känsligt ämne och jag tror väl alla har någon skräckhistoria kring skötare eller medryttare som inte kommit eller tagit sig friheten att klippa av pannluggen eller svansen alldeles för kort eller att något annat hänt som känns helt oacceptabelt. Jag har haft väldigt få medryttare på mina hästar genom åren men de jag haft har varit väldigt bra. Jag tror att det gäller att välja med hjärtat och även ge medryttaren möjlighet till variation. Vem tycker det är roligt att bara bli beordrad vad man ska göra? Och alltid få ta de “tråkiga” dagarna med lätta uteritter?

Jag har själv även skött om vissa hästar åt andra men alltid ledsnat när det känts som att det inte varit givande längre utan det har bara känts som man blir utnyttjad. Man har till exempel blivit tilldelad mellanpassen så ägaren kan träna 2 dagar i veckan och därmed inte ens fått rida på ridplan själv. Jag har under mina år med egen häst tävlat väldigt mycket i både dressyr, hoppning och western och tycker det är roligt att trimma på ridplan och se framstegen komma. Detta är något jag kan sitta och göra själv utan tränare om än det är bra med tränare emellanåt. Men jag kan även tycka det är kul att ta ett pass i skogen för att fortsätta arbetet från ridplanen en annan dag eller helt annorlunda bara ta en skrittrunda i skogen på långa tyglar. Men det krävs som sagt variation för att hålla mig motiverad. Och jag kan bara utgå ifrån mig själv i detta läge när jag tänker mig in i hur en medryttare på min egen häst känner. Därför kommer jag att lämna över blandade pass/dagar till Prinsens eventuellt kommande medryttare för att det ska kännas givande och utvecklande för denne. Jag hoppas innerligt att det kommer fungera så bra som jag önskar men det kan bara tiden utvisa.

20141027-175723.jpg
Vem kan inte tycka om att komma till stallet när denna lilla guldklimp tittar ut?