Julklappstävling!

Janessa Equestrian har för tillfället en julklappstävling där vinnaren får en valfri sadelpadd från Rafter 3C (värde 1880 sek). Rafter 3Cs sadelpaddar är gjorda av ull och merinoull. Själva filten är gjord av ull och undersidan som formar sig efter hästens rygg är gjord av merinoull. 3C står för: cut up, cut out och cut back. Allt för att ge ryttaren en så nära känsla som möjligt till hästen och för att ge hästen en så behaglig känsla som möjligt.

Det ni behöver göra för att vara med och tävla är:

  1. Gilla Janessa Equestrian på Facebook.
  2. Dela julklappstävlingsinlägget och motivera varför Du vill vinna och hur Du bäst skulle matcha valfri sadelpadd från Rafter 3C (av de som finns i lager; se www.janessa.se). Den sadelpadd Du väljer att matcha är den du har möjlighet att vinna.
  3. Glöm inte att kommentera inlägget eller här på bloggen om du delat inlägget så vi ser att Du är med och tävlar.

När Janessa Equestrian kommit upp i 350 nya gillamarkeringar så väljs en vinnare.

Lycka till!

IMG_4157Besök Janessa.se för att läsa mer om sadelpaddarna.

Pole bending

I western ridning finns det i regel tre olika typer av klasser som man kan delta i; ko-klasser, ridklasser och tidsklasser. Två tidsklasser som finns är barrel race och pole bending. Barrel race lämpar sig bäst för hästar som vänder på en femöring och är supersnabba på att accelerera; typ quarter horses. Min ponny, Tanja, var dock liten och sprang därmed inte lika snabbt som hästar med längre kropp och ben. Men Tanja var däremot smidig som en katt! Därför lämpade sig pole bending bättre för hennes del. Tror vi hann rida tre tävlingar med pole bending och vi var top tre varje gång. Hon var verkligen fenomenal för att vara så liten.

Dock även för att hon var så liten så hade vi en kanske lite egen taktik när vi red. Vi startade alltid på kortsidan innan vi gick över tidslinjen för att vi skulle vara uppe i full fart när vi passerade tidslinjen. Sedan red vi en båge längs långsidan för att kunna spara lite fart runt första pinnen. Så att vi inte behövde bromsa in när vi gick in runt första pinnen med andra ord. Mellan pinnarna däremot så var det inga större problem, det var där hon sparade tid, smidig som en katt, hann med flera galoppsprång och bytte mellan varje pinne. Sedan när vi ridit runt alla pinnar var det bara full fräs tillbaka mot tidslinjen, i ungefär samma båge som från starten för att inte behöva bromsa in för att vända runt den sista pinnen.

PolebendingMen vår taktik måste ha varit optimal för Tanja i alla fall eftersom att vi lyckades placera oss topp tre varje gång. Egentligen borde inte en så pass liten häst med korta ben ha något att säga till om mot quarter horses och andra snabba hästar. Och det var inte så att motståndet var dåligt heller; vi red på kring 25 sekunder om jag inte minns fel (jag får kolla på mina rosetter hemma i Piteå nästa gång jag kommer hem).

Pole bendingVi red två gånger på High Chaparral (tvåa och trea) och ett SM (SM-brons). Tanja tyckte i alla fall att detta var dökul. Det var alltid hög musik och alla på läktaren klappade, stampade, tjoade och hejade fram ekipagen; en riktigt härlig stämning med andra ord. Tanja som var en liten bockare hann dock aldrig bocka eftersom det var full fräs hela vägen och sen fullt fokus mellan pinnarna. Lilla gulleponnyn!

En westernhäst

En bra westernhäst är en otroligt lydig och vältränad häst enligt mig. Många dressyrhästar är för “vilda” och ouppmärksamma enligt mig för att kunna gå en westernklass. En lite “vild och galen” dressyrhäst kan lyckas bra på tävlingsbanan medan en lite “vild och galen” westernhäst är körd redan innan start i ridklasserna på grund av att man får stora minuspoäng för varje snedsteg man gör. Westernhästar ska vara lydiga under frihet, man måste alltså kunna lita på sin westernhäst till 100 %. Hästen ska även kunna styras med skänklarna och det enda du använder tyglarna till är att justera formen, eller i ytterst låg utsträckning använda till neckreining. Med min ponny Tanja fick jag en smärre “aha”-upplevelse när vi skulle börja rida på stång; Vi kunde INTE styra! Så det var bara hem och träna. Minns att vi gick i serpentiner över vägen när vi skrittade fram och av för att träna in svängningen med skänklar istället för tyglar. Jag la ner tyglarna på manken så jag inte kunde styra med händerna, även om jag ville hjälpa till. Det tog ett tag men tillslut så satt det!

IMG_1971

Drömmar och mål

För mig är det otroligt viktigt att ha drömmar och mål inom ridningen. Utan drömmar och mål finns det för mig inget att sträva mot och ingen motivation för att kämpa vidare de dagar som är mindre roliga. Drömmarna och målen kan dock pendla från en period till en annan; hur stora och krävande de är. En dröm kan vara att rida kür, SM eller en rogivande långritt i skogen i harmoni över stock och sten. Sedan för att nå dessa drömmar krävs det mål och delmål, kortsiktiga och långsiktiga mål.

När jag hade min ponny, Tanja, så drömde jag alltid om vi skulle bli bättre och säkrare på “foten”, oavsett om det var i en trailbana eller ute i skogen. Under 2005 så satsade vi mot att kvala till western SM. Just det året så var däremot SM:et öppet; vilket inte krävde några kval. Året före hade det varit kval genom att rida två B-tävlingar tror jag det var eller om man var tvungen att bli placerad på två B-tävlingar. Det var dock lite oklart på våren om SM:et skulle vara öppet eller inte, så vi satsade på kval. Vi klarade i alla fall av två B-tävlingar, i Vansbro och Rimbo, med bra resultat på våren 2005 för att vara redo inför SM:et på hösten. Jag visste dock att vi kunde bli bättre på vissa moment, så under den sommaren tränade vi som tokar. Vartenda pass hade ett mål och vila var även viktigt för att Tanja inte skulle ledsna.

Det som vi hade mest problem med var att vi splittade bommar i galoppen. Med andra ord betyder det att hästen kliver med frambenen på var sin sida av bommen, hästen “hoppar” alltså inte över bommarna. Detta gjorde hon oavsett hur som bommarna låg, men främst om det bara låg en eller två bommar på marken. Vi kunde inte riktigt hitta rytmen för att komma rätt, utan kom ofta fel och därför splittade bommarna. Under sommaren tränade vi därför massor på detta, men även annat såklart.

På tävlingsdagen för trail på SM:et så var det självklart med galoppbommar. Två galoppbommar och sen en avslutande pil på det (om jag minns rätt); alltså 3 “bommar” att galoppera över. Jag minns att detta var det enda som jag oroade mig över på hela banan. Jag kände att klarar vi galoppbommarna, så klarar vi hela banan! Och det gjorde vi också! Hon var inte i en enda bom på galoppbommarna. Och hon var inte i mycket annat på banan heller.

Så under SM:et klarade vi av att nå det mål jag hade satt upp; att klara av galoppbommarna. Det var en fantastiskt känsla. Sen att vi gick och vann klassen också och därmed tog hem ett SM-guld var ju inte helt fel. Otroligt vilken ponny Tanja var! Genom att vi klarade av mitt mål så uppnådde jag även min dröm om att vinna SM-guld. Det var inget jag hade som mål att göra, utan det var en dröm. Målet under SM:et var att klara galoppbommarna och ta oss igenom godkänt. En placering skulle vara en bonus! Drömmarna ska sikta högt och nästan kännas ouppnåbara för att få en att kämpa ännu lite hårdare och aldrig sluta drivas framåt.

Gransatra05[1]Jag och Tanja i en trailbana, dock inte SM.

Mina och Prinsens mål kommer i ett eget inlägg senare. Både drömmar, långsiktiga och kortsiktiga mål.

Extreme trail

Den här utmaningen hade varit den perfekta utmaningen för min ponny Tanja (om hon hade levt idag). Hon var fenomenal på foten och lyssnade på minsta lilla vink från mig. Vi red utan träns hur och var som helst. Jag är säker på att hon hade gjort allt detta utan problem. En sådan bra häst får man nog bara en gång i livet. Och det är jag tacksam för!

Såhär hade man nog kunnat rida med vår andra häst Dixie. Där går det undan under hovarna. Men hon är rätt säker på foten och riktigt tuff. Den hästen backar inte av. Red en “tipsrunda” med henne en gång, men hon trodde det var nåt slags speedrace, så vi red snabbast av alla och hon kunde knappt stå stilla nog länge så jag kunde läsa frågorna. Jag fick försöka läsa frågan och sen kryssa i rätt svar i farten på väg mot nästa fråga. Det var helt klart inte snyggt skrivet på lappen. När vi stod för att läsa frågan så steppade hon på stället… Hon är för go’.