Ännu en uteritt

Det blev inte riktigt som planerat idag men ändå ett bra ridpass. Hade tänkt att vi skulle rida i ridhuset/ridplan och träna vidare på det vi tränade senast på dressyrträningen. Men vi gjorde helt enkelt så att vi tog övningarna ut i skogen istället. Jag hade kvällsfodringen idag så det blev ett sent ridpass vid 19-tiden och det var väldigt lugnt och skönt i skogen. Det var bara vi, två hästar till och en galen hjort som vi mötte.

Det vi främst övar på nu är att han ska vara framme för skänkeln. Han ska lyssna fram när jag lägger an skänkeln. Sen ska han även lyssna tillbaka, så det blir mycket tempoväxlingar. Gör detta både i trav och galopp. I galoppen går det inte att samla så mycket men han ska i alla fall gå i lite lugnare tempo och när jag lägger an skänkeln ska han fram och han får absolut inte sakta av när vi samlar. Och för att detta ska bli glasklart för lilla Prinsen så säger jag numer Alltid “hmm” när vi ska sakta av för att han inte ska behöva fundera ens om vi ska samla eller sakta av. Så säger jag ingenting ska han bara fortsätta i samma gångart. Och han börjar faktiskt förstå detta väldigt bra och sköter sig fint.

20150411-221807.jpg
Imorgon ska Prinsen få massage så då blir det bara lite skritt sedan tänkte jag att han skulle få vila en dag eller två då han gått i skogen tre dagar på raken nu och det är han inte riktigt van vid. Stigarna i skogen är relativt hårda och det är ju bra men jag vill inte att det blir för mycket för honom i och med att han är ung och i stort sett just börjat rida ut ordentligt.

Styrövning

Igår så tränade vi på styrningen som vi har uppmärksammats om inte är den bästa. Vi måste kunna ställa inåt men ändå följa volten eller ett rakspår. Som det har varit tidigare så har vi svängt dit näsan pekar. Men nu är det alltså slut med det. Nu tränar vi stenhårt på detta med ställning och styrning. Och jag måste säga att det går framåt; sakta men säkert!

Jag ställde fram fyra stycken koner för att ha något att sikta mot. Vi har ju som sagt tidigare svängt dit näsan pekar, så när jag ställer inåt så svänger Prinsen inåt. Det blir alltså en mindre och mindre volt ju mer/längre tid jag ställer. Men med dessa koner utställda så tvingas jag att styra med benen och ställa med tyglarna. Vi ska bli betydligt mycket bättre på styrningen med skänklarna. Jag får inte acceptera att han ignorerar mina skänklar. Allt ansvar ligger hos ryttaren. Det jag accepterar kommer han att göra. Jag vill inte att han ignorerar skänklarna och därmed får jag inte acceptera att han gör det heller.

KonerBilden ovan visar en otroligt dålig och sned skiss över hur jag ställde konerna (de gula prickarna/ringarna) och hur vi red (de smala strecken i en stor 8:a). Glöm hur otroligt dålig skissen är. Jag ska försöka förfina mina skills på detta till nästa gång jag ska visa en övning (om det händer igen).

Men i alla fall så ger dessa utställda koner riktlinjer för var vi ska börja och sluta volterna. Det är ingen märkvärdig övning men den ger ridpasset klarare riktmärken. För oss krävs det i denna övning att jag hela tiden är uppmärksam så att han inte faller inåt eller svänger inåt när jag ställer inåt. Någon gång fick jag skänkla till ordentligt med innerskänkeln för att uppmärksamma honom på att det inte är okej att luta sig mot den och falla in. Detta gjorde vi både i skritt och trav. Vi varierade också mellan att gå på någon utav de stora volterna några varv eller på åttvolten.

Innan slutet av passet var han mjuk i sidorna och lyssnade relativt bra på skänklarna. Detta arbete med att få honom att lyssna på skänklarna kommer inte att gå på ett pass. Men jag tycker att vi är på rätt spår.