Det går framåt

Idag fortsatte vi på gårdagens spår; enkelt jobb framåt – inga dumheter. Trav framåt var vad jag krävde och han gjorde det mkt bättre idag än vad han gjorde igår. Idag var det endast någon enstaka krumbukt i början. Och då ska tilläggas att vi red på eftermiddagen med massa hästar ute i hagarna bredvid ridplanen och det blåste även en massa. Men i och med att han var så duktig och svarade bra framåt i traven så galopperade vi även idag. Han har kommit in i en fas där han tycker det är roligt att falla över i galopp och det gör han även gärna när han tycker det är jobbigt i traven. Så idag var först fokus på att trava och när han gjorde det ok så fick han galoppera. Vi tränade även galopp på volt vilket gick över förväntan! Av någon anledning (för att jag har varit för mesig med han) så har han svårt för att sluta volten. Men nu sista tiden så har vi jobbat stenhårt på volter och det ger visst utdelning att jobba med sina problempunkter. Vi galopperade några varv åt varje håll och travade sedan av. Duktig pålle idag. Känns som att vi är redo för en ny uteritt imorgon. Det är helt otroligt vad jag har saknat att rida ut. Men nu äntligen kan vi göra det! Det är harmoni för själen att få rida ut.

20140824-022421.jpg

Prinsen efter dagens ridpass när vi skrittade av.

Miljöträning

Prinsen har äntligen varit iväg på lite miljöträning. Han var otroligt duktig och överraskade som vanligt. Att han beter sig bra börjar nu mer vara vanligt beteende än ovanligt. Så ingen är gladare än jag. Äntligen känns det som att allt arbete jag har lagt ner verkar ge utdelning.

Hur som helst så började dagen med att jag gjorde iordning honom och satte på hans transportskydd. Transportskydden är över ett år gamla men han har aldrig använt de. Han tyckte i alla fall att det var döläskigt att ha transportskydd på bakbenen till en början. Men det gick över rätt snabbt. Sen gick vi ut och lastade. Detta behöver vi helt klart träna mer på, men han skötte sig bra. Han gick in i transporten efter bara en liten stund.

Väl framme så lastade vi av och sadlade. Benlindor hade han sen innan och tränsade gjorde jag i transporten innan jag lastade ut. Lite svårt hade han att stå still, men ändå inte så farligt var det. Han höll sig i skinnet, så det tog bara nån minut att sadla. Sedan gick vi till ridplanen och skrittade fram, ledandes. När vi skrittat ett tag så satte jag på longerlinan och longerade honom på både halvorna av ridplanen, i både varven och i både trav och galopp. Han verkade inte alls uppjagad utan travade lugnt runt och ville knappt fatta galopp. När han verkade så lugn så hoppade jag upp. Travade bara några varv sedan fick det räcka eftersom han var så duktig!

När vi sedan skulle lasta och åka hem, så ville han inte alls in i transporten. Detta var första gången någonsin som han åker iväg på träning. Så det här med att åka transport två gånger på en och samma dag tyckte han var konstigt. Vi tjorvade på lite fram och tillbaka med lastningen. Sedan när han ännu en gång ställt sig på rampen till transporten så såg han helt död ut i blicken; det fanns liksom ingen Prins kvar där inne. Så jag bad pappa att trycka lite på hans rumpa och mycket väl så gick Prinsen in i transporten till slut efter lite knuffande. Knasiga häst. Vilken häst trycker man in i transporten? Det går att konstatera än en gång att Prinsen inte riktigt är som andra hästar! Men han är rätt go’. Jag tror han var helt slut psykiskt och inte visste vad som förväntades av honom eller vad han skulle göra. Han fick i alla fall en god natts sömn och vila dagen därpå för att smälta miljöträningen dagen före.

Prinsen och pappaPrinsen och pappa när jag väl fått på sadeln efter lite om och men.

Alla växer vi upp någon gång?

Idag hände något nytt. Jag trodde inte det var sant vad som hände idag. Min lilla häst brukar nämligen vanligtvis vara en buse. Han kan hitta på lite vad som helst. Man vet aldrig riktigt vad han har tänkt att hitta på men något hittar han alltid på. Busar han inte till det med bockar och bakutsparkar så biter han i grimskaftet när man leder honom eller tuggar på det mesta som finns i närheten och inte sitter fast. Men hur som helst så överraskade han otroligt mycket idag! Och han överraskade på ett positivt sätt! Det brukar han oftast inte göra tyvärr… Men idag hände det!

Han gjorde inget bocksprång, japp eller bakutspark idag på vår promenad! Han gjorde inget dumt alls faktiskt. Minst en “headbang” brukar han få till på våra promenader i alla fall. Men inte ens en sådan gjorde han idag.

Jag hoppas att han har börjat växa upp lite. Han blir ju trots allt 4 år om ca 2-3 veckor. Den som tror att det är en barnlek att äga unghäst borde testa på en påhittig och envis Prins… Han har genom sina fyra år inte alltid varit en dans på rosor. Eller så har han varit just det, en dans på rosor med väldigt vassa taggar på vissa ställen. Det är inte alltid lätt. Men det enda som går att göra är att fortsätta kämpa eller ge upp. Och än så länge så fortsätter vi att kämpa. Kanske att allt mitt kämpande får utdelning nu/snart?

IMG_4368

Prinsen har fått prova på lite Horse Agility

Igår så ställde jag upp lite olika hinder i ridhuset så att vi kunde prova på lite mer horse agility. Jag blev väldigt inspirerad och peppad av klippet jag la upp tidigare här på bloggen så igår påbörjade vi lite träning. Jag valde att endast prova på ett par enstaka hinder eftersom att det är första gången vi gör det och för att jag var ensam och inte ville släpa på så mycket saker runt ridhuset. Men framför allt för att det inte skulle bli övermäktigt för Prinsen att ta in. Men Prinsen verkade hur som helst tycka att det var skoj!

De hinder som vi provade på var: bro, att göra en åttvolt runt två koner, gå under en presenning mellan två hinderstöd samt gå mellan och över två bommar. Det som jag blev mest imponerad över var att han utan tvivel gick under presenningen. Tidigare när vi gjort detta så har presenningen var upphöjd så den lägsta punkten på presenningen varit cirka 1-1,2 meter från marken medan jag idag satte den överst i hinderstöden så det endast var ca 1 dm till marken. Han tvekade inte många sekunder innan han sänkte huvudet och följde med mig under presenningen. Detta gjorde vi även i slutet utan grimskaft.

Att gå över en bom, stanna, och sen backa tillbaka var inga som helst problem. Det var inte heller några problem att gå mellan två bommar, stanna och backa ut. Prinsen brukar vanligtvis vara ganska klumpig på foten när det kommer till bommar. Men idag lyssnade han riktigt bra på mig och stannade när jag bad om det och gick fram när jag bad om det. Jag tror att vi två tillsammans måste ha något att fokusera på för att kunna synka; annars blir allt bara pannkaka eller något mittemellan. Så idag med några hinder att fokusera på så tycker jag att vi tog ett steg fram i vår kommunikation. Det blir väldigt tydligt när man har ett hinder framför sig att ta sig igenom om kommunikationen fungerar eller inte. Fungerar inte kommunikationen så får man jobba på det. För mig räcker det oftast att jag bara bestämmer mig så följer Prinsen på. Har jag rätt utstrålning/inställning så fungerar det mesta. Ibland när vi har åkt iväg med transporten eller liknande på saker som vi vanligtvis inte gör så brukar jag ha ett litet pepptalk med mig själv innan så jag utstrålar rätt energi till Prinsen; för då vet jag att allt går. Och tror jag att allt går; då går det mesta också. Prinsen är ett flockdjur och följer sin ledare, så det är bäst att vara en bra ledare så han vet att det bara är att följa med för att allt ska gå bra.

Sedan gick vi som sagt även över bro (som bestod av en EU-pall med brädor över). Den var han nog mest skeptisk mot. Eller skeptisk; han tyckte nog att det var onödigt att gå där när han kunde gå på sidan om! Men tillslut så gick han upp på den. Dock är den så liten så det är svårt att få honom att gå på den med alla fyra benen. Han lyckas nästan varje gång missa den med något ben… Suck. Han behöver bara ta ett steg på den så har han gått över den. Men i och med detta så tränade vi på att stanna på den med frambenen för att sedan ta små steg fram så han stod så långt fram som möjligt med frambenen. Dock följde inte bakbenen med upp på bron ändå trots att han stod längst fram. Så vårt nästa steg på bron är att få upp bakbenen med tänkte jag. Men för att det ska gå får vi nog träna lite till. Men det ska vi väl klara!

Det sista vi testade på var att göra en åttvolt runt två koner med mig i mitten där jag guidar honom runt konerna. Jag fick tänka till lite i början hur jag skulle få honom att gå runt mig i en åttvolt men efter ett varv åt fel håll så fattade även jag, haha. Men det gick i alla fall hyfsat bra med tanke på att vi aldrig gjort något sånt här tidigare. Men jag tror att det var väldigt nyttigt för oss båda två. Allt arbete från marken kommer vi att få igen i ridningen men även senare när vi ska börja lastträna.

Prinsen laddar inför horse agility och Otis (katten) inspekterar så att hindren är ok.

20140106-215628.jpgBro, åttvolt runt två koner, presenning, katt, hästrumpa.

20140106-215641.jpgPrinsen chillar lös innan vi satte igång. Han fick chansen att springa av sig innan; vilken han också tog.
Bommarna vi gick genom och över syns också där.

Det är svårt att satsa när livet står still

För tillfället är det mycket som är väldigt osäkert och jag vet inte alls hur jag ska lägga upp träningen och målen för Prinsen. Jag vet inte ens om jag kommer att vara kvar i Skåne om en månad eller om jag/vi kommer befinna oss någon annanstans i Sverige/Europa/världen. Det är verkligen ett superjobbigt läge att vara i. Det känns som att leva i vakuum. Livet står stilla men tiden går.

Jag har alltid velat träna och tävla för att bli bäst, på allt oavsett vad jag gjort. Det finns liksom inte på världskartan att jag skulle gå in halvhjärtat i något. Ska jag göra något så ska det vara fullt ut. Men just nu så vet jag verkligen ingenting. Det är jättesvårt att lägga upp en planering när det inte finns något som är säkert. Jag har inga som helst säkra punkter att börja bygga upp en planering runt. Men jag ska i alla fall försöka sätta igång honom nu så snart som möjligt för att sedan bygga upp en planering utifrån utgångsläget att vi är kvar i Skåne. Sedan får jag väl lägga upp en plan B om vi skulle flytta på oss uppåt landet någonstans.

Vårt första mål detta året är i alla fall att komma iväg på lite miljöträning och möjligen träning för tränare i annat ridhus än hemma på stallet. Sedan får vi se om vi kommer så långt att vi kan komma ut på någon Pay and Ride eller liten klubbtävling. Det skulle vi också bara göra för miljöträning. Men vi tar träning i annat ridhus först. Just i mitt och Prinsens fall så måste vi i många fall klara oss själva, så det gäller att Prinsen sköter sig och att vi hittar en bra rutin för transport och på/avklädnad av utrustning och annat som behöver göras på bortaplan. Att äga häst långt från familjen gör det hela lite mer komplicerat. Det är ju självklart att föredra att ha med sig någon vid transport av häst osv. men har man ingen så är det bara att anpassa sig efter det.

Hittills har jag lastat och transporterat Prinsen själv. Och den gången var det inga som helst problem. Det enda jag skulle vilja göra innan vi åker iväg är att träna på att lasta, utan att ha någon tid att passa, så att jag tillslut kan lasta honom själv utan att jag behöver gå in i transporten före honom. För som det är just nu så måste jag gå in med honom i transporten för att sedan gå ut genom dörren och hoppas han står kvar för att sedan stänga bommen och luckan bakom. Lite omständligt och osäkert om han stannar kvar i transporten eller inte, men snäll som Prinsen är så har det gått bra hittills. Jag har ju som sagt bara lastat och transporterat honom själv en gång hittills men det har aldrig varit några problem annars heller.

Innan januari är slut hoppas jag på att vi har hunnit lastträna i alla fall en eller två gånger beroende på hur det går. Går det bra behöver vi ju inte nöta mer än nödvändigt, men går det inte bra får vi ju nöta på tills det sitter. Nu har jag ju en egen transport också så det gör det ju enklare när man vill träna; det är bara att backa fast den i bilen och dra fram den en bit. Känns faktiskt fantastiskt skönt att inte behöva låna en transport av någon för att kunna åka iväg eller för att bara lastträna.

IMG_2556Det är inget vrålåk till transport som jag äger men den är hel, är nybesiktad, nya bromsar, har bra golv (det viktigaste av allt!), har fronturlastning och hästarna verkar inte ha något emot av att stå i den trots att det bara är enaxlat.

Fortsatt busig häst

Prinsen fortsätter att busa. Tog honom till ridhuset idag igen och han gjorde samma procedur idag som igår. Fast idag gjorde han nästan ännu mer bakutsparkar än igår. Han tyckte det var dökul! Vi skrittade fram innan, så han var lite mjuk i kroppen sedan släppte jag lös vilddjuret. Han la sig ner, rullade och brallade sedan iväg. Men han lugnade sig efter en stund och ville då hellre vara med matte än att springa runt. Så vi lekte runt lite; jag gick, sprang, stannade, gick i cirklar, mm. och Prinsen följde efter. Söthäst. Sen blev han lite väl busig och nafsade i min jacka så jag hoppade till och hej vilken reaktion; han hoppade baklänges. Han visste nog innerst inne att det han gjorde var fel. Och det känns ju skönt att veta att något har fastnat i hans minne. Nu är ju bara nästa steg att han inte ska nafsa överhuvudtaget, men första steget är taget.

Det var ett tag när han var 1,5-2 år gammal som jag trodde han var knäpp eller saknade en skruv eller två. Han var så vild och galen och det fanns ingen hejd och hur många gånger vi än repeterade så kändes det som att det aldrig satte sig. Det var bara att börja om på ruta ett varje dag och ruta ett var ungefär 100 rutor bakom den ruta jag önskade att han skulle vara på. Men nu känns det i alla fall som att vi har ett bra utgångsläge varje dag och vi har roligt tillsammans. Han är min jättestora nallebjörn. Han är verkligen en mysig häst men samtidigt busig och på något sätt artig samtidigt som han tänjer på gränserna med glimten i ögat. Det är nog därför som väldigt många andra hästar blir irriterade på honom; han ska alltid testa om han kan skjuta lite på gränserna för vad som är okej och inte.

Nu blev detta ett långt babbel om Prinsens personlighet, men så får det vara. Jag ville bara berätta att han var lika busig idag som igår.

FlemKnashästen ska alltid flema om man klappar han vid mulen.

Styrövning

Igår så tränade vi på styrningen som vi har uppmärksammats om inte är den bästa. Vi måste kunna ställa inåt men ändå följa volten eller ett rakspår. Som det har varit tidigare så har vi svängt dit näsan pekar. Men nu är det alltså slut med det. Nu tränar vi stenhårt på detta med ställning och styrning. Och jag måste säga att det går framåt; sakta men säkert!

Jag ställde fram fyra stycken koner för att ha något att sikta mot. Vi har ju som sagt tidigare svängt dit näsan pekar, så när jag ställer inåt så svänger Prinsen inåt. Det blir alltså en mindre och mindre volt ju mer/längre tid jag ställer. Men med dessa koner utställda så tvingas jag att styra med benen och ställa med tyglarna. Vi ska bli betydligt mycket bättre på styrningen med skänklarna. Jag får inte acceptera att han ignorerar mina skänklar. Allt ansvar ligger hos ryttaren. Det jag accepterar kommer han att göra. Jag vill inte att han ignorerar skänklarna och därmed får jag inte acceptera att han gör det heller.

KonerBilden ovan visar en otroligt dålig och sned skiss över hur jag ställde konerna (de gula prickarna/ringarna) och hur vi red (de smala strecken i en stor 8:a). Glöm hur otroligt dålig skissen är. Jag ska försöka förfina mina skills på detta till nästa gång jag ska visa en övning (om det händer igen).

Men i alla fall så ger dessa utställda koner riktlinjer för var vi ska börja och sluta volterna. Det är ingen märkvärdig övning men den ger ridpasset klarare riktmärken. För oss krävs det i denna övning att jag hela tiden är uppmärksam så att han inte faller inåt eller svänger inåt när jag ställer inåt. Någon gång fick jag skänkla till ordentligt med innerskänkeln för att uppmärksamma honom på att det inte är okej att luta sig mot den och falla in. Detta gjorde vi både i skritt och trav. Vi varierade också mellan att gå på någon utav de stora volterna några varv eller på åttvolten.

Innan slutet av passet var han mjuk i sidorna och lyssnade relativt bra på skänklarna. Detta arbete med att få honom att lyssna på skänklarna kommer inte att gå på ett pass. Men jag tycker att vi är på rätt spår.

Tidigt stallbesök

Om bara en liten stund ska jag bege mig ut till stallet. Jag tänkte att jag ska rida och fixa lite i stallet innan det är träningar i ridhuset hela eftermiddagen och kvällen. Idag står det skritt och trav på schemat för att mjukgöra.

Vanligtvis så brukar jag åka till stallet på eftermiddagen för att Prinsen ska få vara ute i hagen så länge som möjligt. Men nu tänkte jag att jag åker ännu lite tidigare till stallet så jag kan släppa ut honom igen innan han måste komma in. Jag tycker att det är viktig att hästen får så mycket utevistelse som möjligt eftersom att det är det som hästar är gjorda för; att vandra och beta stora delar av dygnet.

IMG_2496