Det bästa ridning har att erbjuda

Ett underbart ridpass (träning på ridplan) där allt stämmer och hästen lyssnar på minsta vink kan vara fantastiskt. Något som däremot inget ridpass på en ridbana kan matcha är att rida ut i skogen och känna sig som ett med hästen över stock och sten. Galoppera på mjuka grusvägar eller fina små stigar i skogen går inte att jämföra med något annat ridpass på en ridbana eller i ridhus. Den mest underbara känslan man kan känna är en positiv häst under sig som vill framåt men ändå lyssnar. Man känner hur hästen suger framåt för minsta vink men saktar lika gärna av och skrittar framåt med pigga steg. Det är en underbar känsla om något.

Något annat som kan vara minst lika sagolikt som ett fräscht ridpass i skogen i högt tempo är en lugn skrittrunda barbacka på små stigar där hästen får lyfta på fötterna och tänka efter själv istället för att bara lyssna på sin ryttare. Sist jag hade ett sånt supermysigt pass var i julas då jag var hem till Piteå. Skrittade ut barbacka på Dixie som hade tre täcken på sig, -28 grader minns jag att det var. Först hade hon ett fleecehalstäcke på sig, sedan ett fleecetäcke med yttertyg i nylon och sist men inte minst ett fluffigt stalltäcke på det. Jag själv hade underställsbyxor, fleecebyxor, täckbyxor, sockar, tjocksockar, underställ, fleecetröja, dunjacka, halsduk, mössa under hjälmen och tumridvantar. Det finns inga dåliga väder; bara dåliga kläder. Obeskrivligt mysigt att skritta ut på långa tyglar i en snötyngd skog med lätta snöflingor som sakta dinglar ner från himlen.

IMG_1508Dixie och min ridtur på julafton 2012

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>